Han tror på världsmedborgarna

Kumi Naidoo möter oss på gården till Centrum för hållbar utveckling på Villavägen i Uppsala, lite snuvig men påfallande avspänd. Han håller bland annat på att förbereda en manifestation för organisationen Stand against poverty som ska hållas vid Carolina Rediviva nästa dag. Om bara några veckor ska den bok han är i Uppsala för att skriva vara klar.
- Styrelsen för CIVICUS bad mig summera mina tio år i organisationen, berättar han.

CIVICUS, World Alliance for Civic Participation är ett internationell paraplyorganisation för mer än tusen samhällsorganisationer. Kumi Naidoo har sysslat en del med att försöka både religiösa och icke religiösa organisationer att samarbeta.
- Det finns en del problem i världen som de flesta är överens om att man bör lösa, som fattigdom. Men om man då antar att en del av fattigdomens problem är orsakat av att kvinnor inte har inflytande över sitt barnafödande uppstår en del utmaningar om man ska få religiösa organisationer att samarbeta. Det gäller att hitta de gemensamma nämnarna, säger han.

När Greenpeace uppmanade honom att söka jobbet som generalsekreterare höll han på att hungerstrejka för att förmå Sydafrikas regering att göra ett uttalande mot Robert Mugabes styre av Zimbabwe.
- Hade det inte varit för att min 17-åriga dotter så enträget bad mig överväga att ta jobbet, hade jag aldrig gjort det i den situationen.

Han menar att fattigdom och klimatförändringar är två sidor av samma mynt. Fattigare delar av världen, dit hans eget hemland kan räknas, får betala de rika delarnas konsumtion i form av miljöproblem.
- Miljörörelserna varnade för klimatförändringarna redan för 25 år sedan, men politikerna ville inte lyssna. Nu har det gått så långt att om vi inte gör rätt får kommande generationer inte uppleva nästa sekel, säger Kumi Naidoo.
- Den kanske största utmaningen för klimatkonferensen i Köpenhamn i december blir att se till att de internationella avtalen blir bindande. Tyvärr har det varit så tidigare att politikerna kanske skrivit på miljöavtal men sedan inte följt dem.

Kumi Naidoo kommer från Durban i Sydafrika och har ett dramatiskt förflutet. Han var 15 år när hans mamma tog livet av sig. Redan då var han aktiv i den underjordiska antiapartheidrörelsen, men när skolan kom på det relegerades han.
Men han beslöt att studera själv och lyckades så småningom komma in på universitet i Durban där han läste juridik. Som 19-årig student fick han också ansvar för en tonårspojkavdelning på ett barnhem.
- Den äldsta var några månader äldre än jag, men det fungerade ändå. Dessutom var det en bra kur mot att drunkna i självömkan. Några av pojkarna har jag faktiskt fortfarande kontakt med, säger han.

Samtidigt fortsatte hans samhälleliga engagemang, både under och över jord. Men hans underjordiska aktiviteter gjorde att han fick gå i landsflykt till England under 1980-talet. I Oxford doktorerade han i statskunskap. Efter Nelson Mandelas frigivning 1990 kunde han återvända till Sydafrika och började hjälpa till med att organisera African National Congress, ANC, till ett politiskt parti.
Nelson Mandela har han träffat flera gånger.
- Första gången var 1995, när jag jobbade med vuxenutbildning och var inbjuden till Cape Town för att berätta om det. Det värsta med apartheid var att de flesta svarta inte lärt sig läsa eller skriva. När det blev val kunde de inte läsa valsedlarna. Det var här jag började förstå att verklig demokratis förutsättning är att alla kan läsa och därmed kunna ta del i politiken på gräsrotsnivå, säger Kumi Naidoo.

Han tror på världsmedborgarna

Kumi Naidoo har arbetat i olika medborgarrörelser sedan han var tonåring i Sydafrika. Just nu är han gästforskare i Uppsala, men november börjar han som generalsekreterare i Greenpeace international.