Han tränar styrka och balans för att inte falla

I vintras var Hans Barkfeldt inlagd på Akademiska sjukhuset för undersökning. Han var yr och hade svårt med balansen. Väl hemma igen fick han en rollator. Efter några dagar avfärdade han den som överflödig och lämnade tillbaka den, men den förde det positiva med sig att han kom med i en studie och började träna.

Hans Barkfeldt är en av 400 äldre som ska få testa en ny träningsmetod under ett år. För att få vara med ska man ha fått rollator eller hemtjänst och bo inom en mils radie från Uppsala.

I sin lägenhet i Luthagen bjuder han på en demonstration av sju olika balans- och styrkeövningar som han gör ungefär tre gånger i veckan. Däremellan promenerar han.
Med armarna i kors över bröstet vrider sig Hans Barkfeldt till höger och till vänster. Sedan sätter han sig på en stol och lyfter benen, ett i taget. I nästa övning sätter han fast en röd viktmanschett på vristen.
– Nu är det bakåt. Man ska göra med båda benen, fast ett i taget säger han och låter som en professionell instruktör med gott humör.

Sjukgymnast Marie Sandström gör ett av sina hembesök i dag. Då följer hon upp och kontrollerar att han gör rätt.

Studier från bland annat England och Nya Zeeland visar att effektivaste sättet att minska antalet fallolyckor är att träna balans, styrka och uthållighet.
– Färre föll och dödligheten minskade. Konsekvensen blev mindre sjukvård och färre mediciner, berättar Susanna Tuvemo Johnson, sjukgymnast inom geriatriken på Akademiska sjukhuset och doktorand vid institutionen för neurovetenskap på Uppsala universitet. 

Fallskador bland äldre ses som ett stort folkhälsoproblem. De som drabbas får ofta nedsatt rörlighet, blir beroende av andra och får sämre livskvalitet.

För samhället finns också mycket att tjäna på att minska antalet fallolyckor bland äldre. I Sverige beräknas de medföra kostnader på minst 14 miljarder kronor varje år.
– Om man inte klarar av att resa sig från en stol utan att hålla i sig behöver man träna, säger Susanna Tuvemo Johnson.

Hans Barkfeldt har ihärdigt tränat i sju månader nu. Han är motiverad att göra övningarna och att gå sina promenader eftersom han är rädd för att falla – särskilt bakåt, då man inte kan ta emot sig.
– Å andra sidan vill man inte gå framåtböjd, utan med snygg hållning, säger han med ett leende och sträcker på sin resliga kropp.