I diskrummet på Konditori Fågelsången plockar cafébiträdet Vendela Schöning med brickor och assietter. Ångan från industridiskmaskinen gör luften i det knappt nio kvadratmeter stora rummet varm, tung och fuktig.
– Vi turas om att ta hand om disken. Efter att ha gjort det ett tag kan man gå in i kylrummet och svalka sig, berättar Vendela Schöning.
Cirka hundra meter därifrån, på Flustrets uteplats mot Stadsträdgården, står vaktmästaren Brano Karaman och krattar löv. Svetten pärlar trots att han som skydd mot solen har en vit solhatt på huvudet. Den köpte han i Mexiko förra sommaren.
– Jag gillar att jobba utomhus och hatten är bra att ha i värmen. Men jag är också från Bosnien och van vid att det är varmt. Man måste dricka mycket vatten bara, säger Bruno Karaman.
Någon som inte är lika van vid värme, åtminstone inte på sitt arbete, är Henrik Jonsson. Han jobbar på Axfood snabbgross i Boländerna och spenderar en ansenlig tid av sin arbetstid i butikens kyl- och fryslager. Och det trivs han med:
– Det fungerar bra. Jag är väl varmblodig och kroppen verkar inte ta stryk av att jobba i kylan.
I fryslagret – där bland annat kött förvaras – ska temperaturen vara minst 18 grader kallt, men när UNT får följa med in i kylan tror Henrik Jonsson att den snarare ligger på 21 minusgrader. Han berättar att det under varma kvällar är skönt att ha jobbat i kylan under dagen.
– Då hänger svalkan kvar i kroppen.