Grupper av turister har samlats utanför Stockholms slott. En hästkortege med tre täckta droskor kommer körande uppför Slottsbacken. Henrik Fröjmark, ny vd på den ideella organisationen Rättviseförmedlingen, tar emot i porten i byggnaden mitt emot slottet. Kortegen är en vanlig syn från arbetsfönstret berättar han. Han och hans fyra kollegor som utgör Rättviseförmedlingens kansli hyr in sig i byggnadens kontorshotell. Henrik har hunnit med två veckor på nya jobbet som VD och trivs redan med de drivna och kompetenta kollegorna.
– I en sådan här liten organisation är alla experter inom sitt område. Min roll blir mycket att vara bollplank och se till att vi utvecklas och når våra mål.
Rättviseförmedlingen är en ideell organisation utan vinstintresse. Deras arbete går ut på att hjälpa företag, medier och organisationer att få fram och synliggöra kompetenta personer som bryter normer. Det kan handla om att företagen tidigare mest hittat män, personer med svensk bakgrund, eller bara stockholmare som är kunniga inom ett visst område. Genom efterlysningar på sociala medier får Rättviseförmedlingen tips på personer med rätt kompetens. Tipsen sammanställs till listor på föreningens hemsida som företag kan använda gratis.
Sedan grundaren Lina Thomsgård startade Rättvise-förmedlingen 2010, har drygt 130 000 personer klickat på ”gilla” eller valt att följa på Facebook, Instagram, Twitter och Linkedin. 650 listor på normbrytande kompetens har skapats.
Kontoret har ljusa rum och skrivbord som står tätt. Vi hittar ett lugnt hörn med en soffgrupp i korridoren och slår oss ner med en kopp kaffe.
Henrik Fröjmark börjar sin berättelse om jobbet.
– Rättviseförmedlingen har verkligen vuxit till en digital folkrörelse. Det känns så häftigt att få vara med och jobba med en metod som är så effektiv. Vi ser hur nätverken blir större och ökar varje vecka.
Verksamheten finansieras genom föreläsningar, workshops, kurser, webbshop, platsannonser samt projektstöd.
På föreläsningarna får arbetsgivare exempelvis lära sig mer om inkluderande rekrytering.
– Ett företag som bara har bilder på män, speglar en verksamhet med manlig dominans, och får till störst del manliga sökanden, säger Henrik.
Han anser att en person i chefsposition har ett stort ansvar för att inte bara anställa personer som är lika en själv.
– För att få in kompetens som saknas i ett företag kan man använda ett kompetensbaserat rekryteringssystem med arbetsprover i stället för personliga brev.
Henrik pratar engagerat och övertygande. Det märks att han brinner för ett mer jämlikt samhälle och tar sitt nya uppdrag som VD på största allvar.
– Kompetens sitter inte i hudfärg eller kön, men många människor begränsas på arbetsmarknaden på grund av våra föreställningar om just det. Vi måste hitta metoder för att inte falla in i normtänkandet och det är därför det vi gör på Rättviseförmedlingen är så viktigt.
Men mer mångfald behövs även bland Sveriges Rättvise-förmedlare. Bland Facebookföljarna är 71 procent kvinnor och 25 procent män.
– Som man kan jag känna att det är orimligt att vi är underrepresenterade i kampen. Varför är vi så få män? Den frågan ska alla män ställa sig. Samt, vad kan jag själv göra för att ändra på detta?
Varannan vecka bor Henrik i Tuna Backar i Uppsala med de tre sönerna 5, 7 och 10 år gamla, och varannan vecka med partnern Sofia och bonusdöttrarna 9 och 11 år, i radhuset i Spånga.
– Det här med bonusfamilj och bonusbarn, att få in extra människor i ”flocken” är en så häftig grej att få uppleva. Mina barn har fått en till vuxen som ser dem och älskar dem, liksom jag har fått två barn till. Barnen gillar varandra och tycker det är roligt när vi alla sju gör saker tillsammans.
Henrik Fröjmark är född och uppvuxen i Uppsala. Under uppväxtåren bodde han och familjen i ett kollektivhus på Trädgårdsgatan. Samhällsengagemanget var starkt hos föräldrarna.
– Min mamma och pappa var engagerade i många olika saker, mamma kämpade till exempel för daghem åt alla. Deras engagemang gjorde att mitt eget väcktes tidigt.
Som en del av universitetsstudierna i statskunskap gjorde Henrik en tre månader lång praktikperiod i Palestina 2005. Och det var då han insåg på allvar att han ville arbeta med rättvisefrågor.
– Jag var i Ramallah mitt under färdigställandet av muren mellan Palestina och Israel. Checkpoints sattes upp mellan Jerusalem och Ramallah. Terrordåd förekom. Människor engagerade sig inför det stundande politiska valet.
En tid av kontraster och starka upplevelser.
– Jag träffade människor som hade förlorat allt: hem, familj och barn. Trots det fanns hopp och viljan att förändra. Människor som inte hade ett val fortsatte engagera sig.
Henrik slogs mest av det strukturella förtrycket. Han som europé kunde vifta med sitt pass vid gränskontrollerna och få förtur. Medan lokalinvånarna fick vänta i timmar eller inte fick passera alls.
Han mötte en kvinna i 70-årsåldern med långt gången cancer i ansiktet. Hon behövde strålbehandling, endast tillgänglig på andra sidan muren. Men kvinnan fick inget tillstånd att ta sig över.
– Ett strukturellt förtryck hindrade henne från att leva det liv hon hade rätt till. Hon tvingades leva utan vård med en svår cancer som förstörde ansiktet. När jag tänker tillbaka är hon den som oftast poppar upp i minnet. Att leva mitt bland folks hopp och förtvivlan väckte mitt driv på riktigt.
I Palestina träffade Henrik en delegation från Svenska kyrkans internationella biståndsarbete. Mötet fick honom att se att biståndsarbete gör skillnad. Och just därför sökte han jobb på deras organisation väl tillbaka i Sverige. För Henrik blev det början på en rad av yrkestitlar som handlat om att driva fram politisk förändring.
Henrik anser att alla människor mår bra av att fundera över sina privilegier. Han ser en stor problematik i att makten är så ojämnt fördelad i världen.
– Jag till exempel, är en medelålders man med nordiskt ursprung. Vad ger det mig för privilegier och makt som andra inte har? Samhället är vi. Och det blir vad vi gör det till. Jag har träffat så många människor som trots sin låsta situation orkar se framåt. Personer som känner att det inte finns något annat alternativ än att engagera sig och arbeta för en bättre värld. Jag är liksom dem helt övertygad om att förändring är möjlig.
feature@unt.se