Det är den 10 augusti 2013. Dagen är varm och solig och när Matts Erik Eriksson strosar ner mot stan har han naturligtvis ingen aning om att han strax ska få se en blodig misshandel – och sedan spela en central roll i det rättsliga efterspelet.
Men han förstår snabbt vilka de är, männen med fanorna som står utposterade på gågatan och delar ut flygblad till förbipasserande. Svenska motståndsrörelsen, SMR, betraktad som Sveriges mest våldsamma nazistorganisation, är på besök i Uppsala.
– Det var obehagligt att de var där, i vår stad, berättar Matts Erik Eriksson när vi träffar honom på samma plats nästan två år senare.
Flera av de förbipasserande river flygbladen. Men det är först när en man, som Matts Erik sedan får veta heter Anders Henriksson, slänger en bunt flygblad i en papperskorg som SMR-medlemmarna av någon anledning reagerar mer.
– Som på befallning ställde sig omkring tio nazister i en halvmåne runt honom och en ganska hätsk diskussion om bland annat Förintelsen bröt ut.
Matts Erik Eriksson börjar av en impuls att filma med mobilkameran. Och mobilen registrerar hur diskussionen övergår i misshandel sedan Anders Henriksson släpats flera meter mot butiken Gina Tricots ingång.
Allt är över på några sekunder. Medan nazisterna marscherar iväg i riktning mot Stadsbiblioteket ligger Anders Henriksson kvar på golvet vid ingången, kraftigt blödande med fyra djupa jack i huvudet efter nazisternas fanor.
– Jag var rejält omskakad. Alla var nog det. De två poliserna också, och det förstår man ju. De hade ingen som helst kontroll, men det var inte deras fel – de var ju alldeles för få, säger Matts Erik Eriksson.
Matts Erik Eriksson berättar för poliserna på plats att han filmat allt. Efter tio dagar får han själv ringa och påminna polisen om filmen, och får då en USB-sticka att tanka över filmen på och skicka till polisen. Sedan hör han inget. Förrän han i UNT fyra månader senare läser att utredningen går trögt – bland annat för att vittnen inte kommit till förhör. Men själv har han inte ens blivit kallad.
Han och frilansjournalisten Joakim Medin, som också var på plats under misshandeln och tog bilder, går då till UNT och lämnar över mobilfilmen.
Och UNT:s reporter Gusten Holm gjorde polisens jobb. Efter att ha gått igenom Matts Erik Erikssons två mobilfilmer samt den film som låg upplagd på Svenska motståndsrörelsens hemsida, kunde han peka ut de nazister som hållit sina fanor som lansar under tumultet. Efter att ha läst polisens utredning kunde Gusten Holm också konstatera att ingen av nazisterna som varit på gågatan förhörts. Vittnen hade inte fått göra utpekanden på foton och filmer. Och trots att flera av nazisterna också misstänktes för brott i samband med upploppen i Stockholmsförorten Kärrtorp hade Uppsalapolisen inte kontaktat sina kolleger i Stockholm för att undersöka om det fanns något i deras utredning att dra nytta av.
Den 16 mars 2014 publicerade UNT sin granskning. Dagen därpå meddelade polisen att man skulle återuppta den nedlagda utredningen – nu med en åklagare som utredare. När Magnus Berggren, vice chefsåklagare vid Uppsala tingsrätt, gick igenom materialet upptäckte han snabbt att det fanns många stenar som polisen hade kunnat lyfta på.
– Största misstagen? Att man var för snabb, säger Magnus Berggren.
– Man höll inte tillräckligt grundliga förhör. Och man kopplade inte ihop förhören med de bilder som fanns tillgängliga eller var lätta att anskaffa. Man kunde ha ställt fler frågor och kontrollerat fler uppgifter och få ett sammanhang genom att koppla ihop förhör med bilder.
När Magnus Berggren själv gick vidare med förundersökningen fann han att bevisningen räckte till åtal. I januari i år fick tre medlemmar av nazistiska Svenska motståndsrörelsen, två 20-åringar och en 23-åring, besked om att de var misstänkta för misshandeln. Den 7-8 maj hålls rättegången mot dem, då avgörs om bevisningen inte bara räcker till åtal utan också till fällande domar. De åtalade själva har under polisförhören förnekat brott och besvarat alla frågor med ”Ingen kommentar.”
Uppsalapolisen gör ingen hemlighet av att man borde gjort mer, utan meddelar nu att man kommer att se över sina utredningsrutiner.
– Vi har anledning att vara självkritiska i det här fallet. Vi borde ha hållit fler förhör och låtit fler personer titta på ärendet innan det lades ner, säger Uppsalapolisens presstalesperson Christer Nordström.
Hur kommer utredningsrutinerna att förändras?
– Det kan jag inte säga i nuläget, det vore att gå händelserna i förväg.
Inte bara utredningen har fått kritik. Det har också ifrågasatts varför inte fler poliser var närvarande på gågatan när Svenska Motståndsrörelsen var på plats. Säpo har tidigare klassat SMR som den nazistgrupp som utgör det största hotet mot rikets inre säkerhet. Rörelsens anhängare är få men aktiva, och flera av de som var med vid misshandeln på gågatan i Uppsala har deltagit i våldsamma aktioner i flera andra städer.
SMR hade inte sökt tillstånd för att demonstrera i Uppsala, men polisen fick snabbt samtal om att det pågick en manifestation. Flera poliser beordrades dit, men prioriterades om till andra uppdrag sedan yttre befäl meddelat att manifestationen inte störde ordningen. Kvar på gågatan för att övervaka ett femtontal av landets mest våldsbenägna nazister var två polisassistenter. Ett knappt halvår tidigare hade en man misshandlats svårt under SMR:s flygbladsutdelning i Gävle.
Enligt stiftelsen Expo, som granskar högerextremismen, finns en tendens att den svenska polisen underskattar Svenska motståndsrörelsens våldsbenägenhet.
– Upplevelsen är att polisen inte tar hotet från SMR på tillräckligt stort allvar, men det borde man göra eftersom erfarenheten visar att det ofta blir våldsamt när SMR kommer. Misshandeln i Uppsala är bara ett av flera exempel när polisen varit underbemannad, säger Daniel Vergara, webbredaktör på nyhetssajten Expo idag.
Han nämner Kärrtorp och Ludvika som exempel på andra platser där aktioner övergått i våld och där han anser att polisen underskattat hotbilden.
UNT är heller inte den enda redaktion som gjort polisens jobb i fall där SMR varit inblandade. Sedan SVT:s Uppdrag granskning granskat ett fall då en man blev knivskuren vid en tunnelbanestation i södra Stockholm återupptog polisen utredningen. Och efter misshandeln av en 55-årig man i Åkersberga var det tidningen Arbetaren som identifierade de inblandade, utifrån bilder som SMR lagt upp på sin hemsida.
Daniel Vergara påpekar hur viktigt det är att polisen prioriterar situationer och brott som hotar grundläggande demokratiska värden, i detta fall yttrandefriheten.
– Våldet innebär ju ett hot mot människor som vill protestera mot exempelvis rasism och verka för det öppna samhället. Det är polisens ansvar att man kan känna sig trygg när man torgför sina åsikter.
Sådana brott är också mycket högt prioriterade inom polisen, försäkrar Christer Nordström. Han hänvisar till bland annat valrörelsen, då polisen satsade stort på att närvara vid torgmöten och andra sammankomster.
Att polisen skulle underskatta Svenska motståndsrörelsens våldsbenägenhet, vilket Expo menar, håller han inte med om.
– Nej, så är det inte. Det är deras uppfattning och den delar inte jag, säger Christer Nordström.
Hade Uppsalapolisen för få poliser på plats när SMR var på gågatan?
– Det kan jag inte bedöma.
Om SMR kom hit igen, skulle ni höja bemanningen?
– Det kan jag inte säga nu, polisen gör en bedömning i varje enskilt fall. Men självklart lär vi oss ständigt nytt.
Rättegången mot de tre SMR-medlemmarna hålls i Uppsala tingsrätt under torsdag och fredag, och polisbevakningen kommer att vara stor. Matts Erik Eriksson kallades till förhör av polisen när utredningen togs upp på nytt. Nu ska han vittna mot de åtalade i rättegången, något han aldrig tvekat inför att göra.
– Det känns inte jättekul att möta dem igen, men det känns viktigt att visa att det de gjorde inte är acceptabelt. Förhoppningsvis kommer rättvisa äntligen att skipas.