Den 20 augusti 1947 dömdes vid militärtribunalen i Nürnberg 16 personer till döden eller långa fängelsestraff. Många av dem var läkare. Deras brott var att de utfört hänsynslösa experiment på fångar, inte minst i koncentrationsläger.
72 år senare möter 48-årige Johan Modin upp i Segerstedthuset där Uppsala universitets ledning sitter. Han hälsar med pigg blick och leder mig med raska steg till det södra hörnet ut mot Dag Hammarskjölds väg. Här hyr Uppsalas näst senaste myndighet, Etikprövningsmyndigheten, in sig. I ett ljust och fräscht mötesrum berättar han för mig om mörkret under nazitiden och rättegången i Nürnberg efteråt. Det är nämligen den första länken i den kedja av händelser som lett till att Johan Modin sitter där han sitter i dag.
– Nazismens grymma experiment på försvarslösa fångar visade att den enskilda människan måste skyddas, säger Johan Modin.
I Nürnbergdomen formulerades ett krav, en kodex, på att det alltid ska finnas ett informerat samtycke från den som deltar i en studie. Så togs det första steget mot det moderna forskningsetiska systemet. År 2017 meddelade regeringen att de ville skärpa det svenska systemet för prövning av tillstånd för forskning på människor. De sex separata, regionala etikprövningsnämnder som fanns skulle samlas i en ny myndighet.
Trebarnspappan, Nåntunabon och tidigare rådmannen vid Uppsala tingsrätt Johan Modin fick uppdraget att bli myndighetens första chef. Vägen hit hade gått via uppdrag i den regionala etikprövningsnämnden i Uppsala, vid sidan av arbetet i tingsrätten.
– Vårt uppdrag är att skydda den enskilda människan och respekten för människovärdet i forskning och se till att riskerna inte är större än nyttan. Det är ett viktigt samhällsuppdrag. På många sätt är det en tillfällighet att jag hamnat här, men att få vara med och bygga upp och forma Etikprövningsmyndigheten kunde jag inte säga nej till, säger han.
Hans första år som myndighetschef har varit turbulent. I höstas skrev den fackliga nyhetstidningen Publikt en stor artikel om dålig arbetsmiljö vid myndigheten med drygt 20 anställda utspridda på flera platser i Sverige. Nyhetsbyrån TT hängde på och nyheten om att hälften av de anställda hade slutat spreds.
– Vi var förberedda på att övergången från sex självständiga nämnder runt om i Sverige, med sina arbetssätt och rutiner, till en myndighet med samsyn och samverkan inte skulle vara enkel, utan ta flera år, säger han.
Men det som också hände och som ingen var förberedd på var ett systemhaveri. Det nya elektroniska ärendesystemet som myndigheten skulle börja använda för hanteringen av sina 7 000 ärenden om året höll inte måttet. I september fattades det drastiska beslutet att överge systemet.
Haveriet orsakade sjukskrivningar och bidrog till att personal slutade. På hemsidan varnas fortfarande för att handläggningstiden är längre än normalt.
– Att medarbetare mådde dåligt är det värsta med hela den här historien. Vi måste vara ödmjuka och erkänna att det var ett turbulent år, försöka dra lärdomar av det och gå vidare, säger Johan Modin.
Att plötsligt bli omskriven med feta negativa rubriker och anonyma citat om "horribel arbetsmiljö", när man egentligen vill nå ut med ett budskap om den angelägna verksamheten, är förstås frustrerande. Men Johan Modin har respekt för att en första uppmärksamheten inte blev mer smickrande.
– Det är bra att det kom upp på bordet. Men jag tycker att vi har gjort det vi har kunnat och jag har bara kunnat förklara hur vi hanterade situationen. Vi arbetar systematiskt med arbetsmiljön, våra nyrekryteringar har gått jättebra och stämningen är en annan nu, säger han.
Den tisdag vi träffar honom på jobbet är en speciell dag. Det är nämligen hans och hustrun Ulrikas 14:e bröllopsdag. Morgonen har börjat med att de tre döttrarna fixat frukost för att fira sina föräldrar.
Den största avkopplingen från jobbet upplever han när familjen är aktiva tillsammans.
– Det är härligt att göra saker som alla i familjen uppskattar. En vandringsresa i Alperna för några somrar sedan är nog en av de bästa resor vi gjort och vi har just kommit hem från ett sportlov i fjällen med mycket skidåkning, berättar han.
Och avkoppling kan Johan Modin behöva. Mitt i arbetsmiljökrisen har han också lett arbetet med att starta ytterligare en myndighet, Nämnden för prövning av oredlighet i forskning, alltså forskningsfusk. Från första januari är den i gång och har Etikprövningsmyndigheten som värdmyndighet. Johan Modin och hans personal ska sköta handläggning och administration och är inte involverade i själva bedömningen av forskningsfusk. Den görs av ledamöterna i nämnden.
Vid starten var cirka 15 ärenden om misstänkt fusk under utredning. Avslöjanden om forskningsfusk kan slå hårt mot förtroendet för forskningen, särskilt om det visar sig att universitetsvärlden inte tagit misstankar på allvar. Macchiariniskandalen vid Karolinska i Stockholm var ett tydligt bevis för det.
Inga etiska tillstånd fanns för övrigt för de ingrepp Paolo Macchiarini gjorde på sina patienter.
– Hade han sökt tillstånd hos den regionala etikprövningsnämnden hade den kunnat stoppa försöken med de syntetiska luftstruparna. Men man argumenterade för att det handlade om vård och inte om forskning och då inte behövde tillstånd. Det där kan vara svåra gränsdragningar. Vi kan inte tvinga någon att göra en ansökan, utan det är den som ansvarar för verksamheten som bestämmer om det ska ske.
Hustrun Ulrika Modin är åklagare. Det låter som att det skulle kunna spelas upp små rättegångsscener i familjen Modin när det ska utredas vem som ätit upp allt godis eller varit tjaskig mot sitt syskon. Men även om barnen säkert kan fler juridiska termer än andra barn i samma ålder, så blir det inte så mycket jobbprat hemma, säger han. I stället tonar de ned sina yrkesroller.
– Vi hinner inte prata så mycket jobbet hemma heller. Det är så mycket annat.
Inte minst fotboll. Johan Modin är fotbollstränare i två lag i Danmarks IF åt sina tjejer. Fotboll är och har varit den stora fritidspassionen för honom. Största egna spelarmeriten, enligt honom själv, är att han suttit på bänken i division 3.
– Att se alla tjejers framsteg och hur de lyckas tillsammans, som ett lag är fantastiskt. I dag har man kommit så långt när det gäller kunskapen om barns utveckling vilket har gjort utbildningen av tränare och spelare är så mycket bättre. Nivån är en helt annan än när jag var liten.
Frågan är om tidigare tingsrättsdomaren Johan Modin någonsin klagar på fotbollsdomaren. Som spelare var han väl inte alltid överens med domarna, erkänner han, men som ledare är det en självklarhet att inte göra det. Nolltolerans måste gälla mot kränkningar av domare, spelare och andra runt matcherna.
– Klimatet för ungdomsdomare i dag är under all kritik och det måste till en förändring bland ledare, spelare, föräldrar och annan publik om vi vill ha domare till matcherna i framtiden.
Samma princip gäller alltså både på fritiden och på jobbet för Johan Modin, både i fotbollen och i forskningsetiken – det ska alltid vara helt tryggt för den enskilde som ställer upp för det högre syftet.