I hallen i 38-åriga Ibrahim Mehhos radhus i Sävja står stora kartonger staplade på varandra. Han håller på att förbereda sig inför resan till Lesbos där han tänker tillbringa en vecka med att göra vad han kan för att hjälpa flyktingarna som kommer dit. Lådorna innehåller sjukvårdsmaterial, en bristvara på Lesbos, som Ibrahim fått som en donation från organisationen Första hjälpencentrum. Han hoppas kunna använda sin expertis som sjukvårdare, överlevnadsexpert och tidigare flykting för att hjälpa till på plats.
– Jag vill vara en bra förebild för mina barn, och visa att man måste dela med sig av det man har. Jag kan inte bara sitta hemma, det känns i hjärtat, säger han.
Ibrahim Mehho flydde som 13-åring från krigets Libanon. Han minns hur han under en period gömde sig i skyddsrum i Beirut och överlevde på oliver och vatten. Plötsligt en natt dök personal från Röda korset upp och sa att hans pappa befann sig i Sverige. Familjen flydde genast utan att ta med sig mer än kläderna de hade på kroppen.
– Jag har fått med mig mycket kunskap och erfarenheter därifrån. Folk kastade sig i vattnet för att komma med båtar och drunknade framför mina ögon. Jag har sett så många som försökt ta sig till Europa och förstår vad de går igenom, det är ett otroligt trauma.
Nu hoppas Ibrahim att han ska kunna använda sina erfarenheter för att hjälpa till på Lesbos, dit cirka 2000 flyktingar kommer varje dag. Förutom att bistå med sjukvård tänker han försöka ge psykologiskt stöd och råd om överlevnadsstrategier som familjerna kan använda på sin fortsatta resa genom Europa.
– Jag vill vara en hjälpande hand på vägen. De vet inte vad de har att vänta sig under resan med uttorkning, hunger, väder och smärta.
Ibrahim har tidigare jobbat som ambulanssjukvårdare och undersköterska. Dessutom pratar han förutom svenska både arabiska, kurdiska, spanska och engelska. Han tror att dessa kunskaper kan vara värdefulla på plats. Trots att han tidigare också arbetat med krishantering för Röda korset i krisdrabbade områden, tycker han att det är bättre att göra resan på egen hand.
– Jag vill göra det på mitt sätt. Jag gillar de här privata initiativen jättemycket, det är ganska nytt. Jag har tidigare erfarenheter av att arbeta för organisationer, och pengahanteringen och det administrativa tar för mycket tid.
Alla resurser till resan förutom sjukvårdsmaterialet har Ibrahim tagit från sina egna sparpengar. Drygt 4000 kronor kommer han lägga på resa och uppehälle. Han kommer också köpa saker som flyktingarna kan tänkas behöva på plats.
– Lyckligtvis är jag duktig på att överleva med små medel, men jag är jättedålig på att be om pengar från folk. Jag hade önskat att jag kunde köpa mer saker på plats, säger han.