Vad kommer vi att få läsa om?
– Det lär bli en del om eländet man är med om som pendlare under vintermånaderna. Risken är att det blir mycket gnäll, men jag ska försöka att ha humorn som vapen. Det kommer också att handla om livet på pendeln i allmänhet och mina små observationer av mina medresenärer.
Du har tidigare bloggat om din pendling i två år, varför det?
– För att mina kompisar tröttnade på mina statusuppdateringar om tågförseningar på Facebook och tyckte jag skulle starta en blogg i stället.
Vilken roll spelar pendlingen i ditt liv?
– Ganska stor roll. Pendlingen har blivit ett stort irritationsmoment som upptar ganska mycket av min energi och tankekraft. Den har fått mig att fundera över hur infrastrukturen ser ut och över vår regionalpolitik. Men egentligen gillar jag att åka tåg, jag tågluffar gärna på semestern och har som längst åkt till Istanbul.
Hur var tågen i Turkiet?
– I tid. Men det var inte samma standard, tågen var äldre och det var lite orientexpresskänsla med röda lampskärmar och så.
Vilket är ditt sämsta pendlarminne?
– En gång tog en resa som skulle ha tagit 40 minuter fyra timmar. Det var ett stort elfel.
Och ditt bästa?
– Det måste vara när jag hade jag glömt plånboken på jobbet, men ändå fick jag åka med när jag förklarade för konduktören.