Han räddade livet på nattlig isvandrare
Hur reagerar vi i en akut situation då någon håller på att dö? Willy Palm vet svaret, han räddade en man från att drunkna i fredags natt.- Det är en fantastisk gudagåva att få rädda en annan människas liv, säger han.
Foto: Linus Höök
- Det var ett slags monotont ångestladdat ljud som inte passade in i stadsbruset, berättar han.
Men snart förstod han att det var upprepade rop på hjälp från vattnet, att någon gått genom isen. Han bad sin vän, som han bor med, ringa brandkåren. Sedan sprang han ut.
- Där såg jag honom ligga mitt ute i ån, och jag skenade hit och dit i min arabiska nattskjorta för att få tag i mina livbojar.
Han har ett par stycken som han fiskat upp när han sett dem flyta förbi i ån. Nu i efterhand är han glad att han gjorde det. För det var inte lätt att pricka rätt på den hala isen.
Dramat var dock inte över när det väl lyckades. Nu gällde det att få upp mannen ur vattnet innan han blev svag och nedkyld. Med hjälp av en jolle drog sig Willy Palm ut till vaken utan att själv ramla i.
- Jag vände på honom för att han inte i panik skulle dra ner även mig. Sedan tog jag ett rejält tag i hans skjorta. Då frågade han om jag försökte strypa honom, skrattar han.
Först 20 minuter efter larmet kom polisen. Sedan tog det ytterligare en stund för dem att få upp de frusna männen på land.
- Jag frös inte ett dugg förrän polisen fått in honom och allt var klart. Trots att jag var genomblöt.
Hur kändes det efteråt?
- Jag kände bara säng! värme! Sedan gick det över i en slags högtidlig känsla. Känslan att ha varit med om att rädda en människas liv. Jag tackade Gud.
Willy Palm har kontaktat mannen i efterhand för att få veta hur han mår. Allt som allt slutade det med en svullen hand och en förkylning. Och nu har de bestämt sig för att träffas. Kanske kan de bli vänner, hoppas han.
- Jag känner sådan tacksamhet för att allt gick bra. Livet har fått helt nya värdedimensioner.
Så jobbar vi med nyheter