Han kopplar av i bussen

Leif Österlund kan inte låta bli att prata musik, tänka musik och göra musik. Han jobbar sedan 1996 som musiklärare för gymnasieelever.
Hans egen musikkarriär fick dock en aningen bekymmersam start.
- Alla var ju tvungna att spela blockflöjt i skolan då. Jag blev så sabla förbannad på den där blockflöjten. Tror att jag har kvar smulorna av den någonstans faktiskt ...

I musiksalen på översta våningen på Bolandsgymnasiet syns inga blockflöjter till. Där står två pianon och en gitarr. Ett gäng notpapper ligger på ett bord och ett 16-bitars tårtdiagram i trä ska pedagogiskt förklara förhållandet mellan olika långa noter.
Leif är självlärd pianospelare och har sysslat med musik på de flesta tänkbara sätt, från att vara musiklärare och kompspelare på skivor till att syssla med teaterföreställningar och att stå med kaninkostym och lila mockaskor tillsammans med en hel orkester och svettas fram musik. Dessutom kör han buss.
- Det är skönt. Bara sitta och ta det lugnt. Jag har kört extra sedan 1984, perfekt som avkoppling. Men musiker, och då framför allt pedagogmusiker, är mitt huvudsakliga jobb.

Till och med när Leif inte pratar om musik gör han just det. Med fem år kvar till pensionen finns redan spirande resplaner som handlar om att ge sig ut till häst på Island och Irland (trots höftprotes och stark avrådan från sin ortoped), och så förstås tillbaka till musiken.
- Jag skulle hemskt gärna vilja ge mig ut och vandra i Tyskland, och gå i Bachs fotspår. Ja, eller åka kollektivtrafik kanske. Det är en dröm jag har, säger han men understryker att han även gillar hiphop.
Just där fångar han kärnan i det han gillar bäst med att vara lärare: att en ständig ström av nya ungdomar tvingar även en blivande 60-åring att vara "fräsch i skallen". Även om han tycker att hiphop med de syntetiska bakgrundsslingorna ibland blir alltför matematiskt perfekt och därmed tråkigt är han noga med att påpeka att alla olika musikgenrer rymmer både bra och dålig musik.
- Sedan tycker jag att musik upplevs bäst live. Det blir mer spontant. Vissa menar att ljudet på en cd är "för bra" och blir platt. Det vet jag inte, men jag tycker att det är lite synd att man alltid kan redigera in i minsta detalj i efterhand.

Leif får tänka länge, länge när han ska försöka komma på ett annat yrke han skulle kunna tänka sig, något som inte har med musik att göra alltså.
- Mat och vin är jag väldigt intresserad av, säger han till slut. Något med det, sommelier kanske... Det vore nog kul. Eller kanske administrativa delar inom musikbranschen på något sätt ...
Att få bort Leif Österlunds tankar från musik tycks mindre och mindre möjligt. Så vad lyssnar då en sådan helhjärtad musiker på själv...
- Äh, jag lyssnar inte så mycket på musik hemma. Det är så skönt när det blir tyst.

Han kopplar av i bussen

För Leif Österlund kretsar det mesta kring musik, både på jobbet och fritiden. Förutom arbetet som musiklärare hinner han också med att köra buss. Trots att han fyller 60 år känner han sig också som 20, 30 och 40 år.