Han jagar hemliga avloppsrör i Fyrisån

Solen steker och vattnet i den lilla ån, som om bara ett par hundra meter kommer att smälta samman med Björklingeån, är klart och fint. Som gjort för ett bad, skulle nog de flesta av oss tycka. Men Tommy Vestersund, som arbetar på miljökontoret i Uppsala kommun, blir inte det minsta badsugen.
— Hittar man klart vatten i trakterna kring Uppsala så är någonting väldigt fel. Det kan tyda på att kvävehalten är på tok för hög. Och i vatten med mycket kväve eller fosfor trivs bakterier och parasiter, som kan göra oss sjuka.
Och här i ån i närheten av Skuttunge har miljökontorets provtagningar visat att just kvävehalterna är extremt höga. Nu ska Tommy Vestersund och hans kollega Ture Hübinette försöka spåra kvävekällan. Eftersom kväve och fosfor är näringsämnen, är källan vanligtvis ett övergödslat jordbruk, ett enskilt avlopp som är felaktigt utformat eller ett dagvattenrör som leder ut smutsigt regnvatten direkt ner i vattendraget. Ett utsläpp i Björklingeån påverkar halterna längre ned i strömfåran, först i Storvadsbadet, sedan i Fyrisån och slutligen i Ekoln.
Är det svårt att hitta källan?
— Om det är en gård går det ofta snabbt. Men att hitta var förorenat dagvatten kommer ifrån kan vara ett riktigt detektivarbete.
Tekniska kontoret har kartlagt alla stora rör som leder dagvatten ut i åarna. Men det finns många okända mindre rör, som kan spy ut föroreningar.
— För att hitta de mindre rören har vi paddlat i åarna när vattnet inte stått så högt. Lågt placerade rör göms ibland under vattnet och då är de nästan omöjliga att hitta.
Om ett rör som för med sig föroreningar väl hittas, då kommer nästa svåra steg: att hitta var andra änden på röret är. Ett sätt är att installera filmutrustning i rören. Ett annan detektivmetod är att färga vattnet där man misstänker att källan är, och sedan se om vattnet som kommer ut i röret också är färgat.
Dagvatten är regnvatten som ofta för med sig många föroreningar i form av till exempel hundbajs eller metall från bilar. Just dagvattnet beskriver Tommy Vestersund som Uppsalas största problem.
— I Uppsala har vi inga våtmarker som kan fungera som naturliga reningsverk. Mycket av dagvattnet spolas därför ut i Fyrisån.
Att Fyrisån med biflöden (däribland Björklingeån) innehåller alldeles för mycket näringsämnen, är en obalans som blivit följden av människans närvaro. Tommy Vestersund arbetar för att återskapa den ekologiska balansen i Fyrisån.
— Förenklat kan man säga att mindre näringsämnen skulle få rovfiskar att trivas bättre, och deras aktivitet skulle skapa en bättre balans mellan växter och djur med naturliga halter av kväve och fosfor, säger han.
— Det är den ekologiska balansen som det hela handlar om. Att vi sedan automatiskt får bättre badvatten med mindre bakterier, det är bara en positiv detalj.
Med alla larmrapporter om bakteriefyllda bad, är det lätt att tro att Fyrisån aldrig varit så förorenad som den är nu. Men det är absolut inte sant, berättar Tommy Vestersund. Innan reningsverken kom i slutet av 1960-talet fick ån ta emot hela Uppsalas orenade avloppsvatten.
— Innan dess var vattnet katastrofdåligt. En äldre man jag pratade med berättade att hans katt drunknade i Fyrisån eftersom den trodde att alla alger på ytan var en gräsmatta. Så övergött var det då.
I dag har större delen av arbetet med att spåra och åtgärda enskilda utsläpp i Fyrisån med dess biflöden redan gjorts.
Men hur kan bakteriehalterna då fortfarande vara vara så höga?
— Det är inte bara att trycka på en knapp. Fosfor till exempel stannar kvar i nästan 50 år, säger Tommy Vestersund.
— Det har tagit flera hundra år för vattnet att bli så näringsrikt som det är i dag, men jag tror att om 50 till100 år så är det fixat.

UNT-Fakta:
Kväve är en biprodukt av avföring, fosfor en biprodukt av urin.
Tarmbakterier som kan göra oss sjuka kommer främst från enskilda avlopp, reningsverk, läckage från gödselhögar, beteshagar och dagvatten.
Arbetet med att kartlägga utsläpp i Fyrisån är ett av flera projekt som miljökontoret driver för att förbättra vattenkvaliteten i Fyrisåns avrinningsområden. Tidigare projekt har bland annat gått ut på att kartlägga var bakterier i Uppsalas bad kommer från.

Detta händer nu:
I höst: Miljökontoret undersöker var ytterligare kartläggning av utsläpp behöver göras. Bland annat återstår Vendelån.
I höst: Tommy Vestersund undersöker om det går att öppna vandringsvägarna för fiskar i Fyrisån.
I höst: Miljökontoret diskuterar hur dagvattenproblemet ska lösas. Ett förslag är att anlägga våtmarker.
2005: Mål att inga bad i Fyrisån får anmärkning på grund av höga bakterihalter.
Om 50-100 år: Fyrisåns ekologiska balans är så nära den naturliga balansen som möjligt.