Han byter cellen mot predikstolen på söndag
Söndagen 13 juli ska Leif Liljeblad, intern på Åbyanstalten, hålla en predikan i Funbo kyrka. Den ska handla om honom själv, hans omstart i livet men också om skam, ångest och bearbetning av hans tidigare liv.
Foto:
Han poängterar att han inte är "tokreligiös" och någon frälsning har det inte varit frågan om att han upplevt på fängelset. Däremot har han närmat sig bibelns texter efter egna förutsättningar och tycker att han funnit förlåtelse och att han kunnat förlåta sig själv med hjälp av sin tro. Han är en förstagångsförbrytare som säger sig ha börjat må väldigt mycket bättre innan för fängelsets väggar, med alla dess regler och begränsningar.
Leif Liljeblad dömdes för flera år tillbaka för ekonomiska brott, men han klev innanför Åbyanstaltens grindar först i oktober 2006, efter en period av överklagningar. Det blev vad han kallar en "brytdag", en sorts egen term för vändpunkt av större eller mindre dignitet.
Han berättar att predikan kommer att handla om brytdagar, om att hamna i ett ekorrhjul av jakt på materiell standard och om hur tiden med nära och kära prioriteras bort till förmån för att tjäna ihop till en ny Porsche eller att skapa ett ännu storvulnare och karriärfrämjande projekt.
- Efter fängelset kommer jag att försöka leva, värdesätta andra saker än vad jag gjort och att helt enkelt jobba på att bli gammal. Minst 95 år tänker jag bli!
Åbyanstalten är en öppen anstalt. Det innebär att internerna kan röra sig fritt inom området under dagtid, men de låses in på natten. Här bor ett sextiotal personer som är dömda för lindriga brott eller som befinner sig i slutet på en längre straffperiod.
Leif Liljeblads hem sedan ett och ett halvt år ligger inbäddat i idyllisk sommargrönska. 17 maj nästa år muckar han efter mer än 32 månader på Åbyanstalten. Han är faktiskt ganska nöjd över straffets längd, åtminstone är han det numera.
- Det hade inte varit någon vits att vara borta bara ett år. Jag hade aldrig hunnit ta tag i eller ens börjat omvärdera mina min livsstil. Nu känner jag faktiskt ingen skam över att sitta på Åby. Däremot känner jag en stor sorg över att ha missbrukat människors förtroenden, säger han.
Han menar att han hade allt det människor vanligen förknippar med lycka, men att han slarvade bort såväl sin familjs kärlek som andras tillit. Anledningen var pengar och alkohol i förening.
- Jag var en seriös affärsman och trebarnsfar, jag hade tillräckligt med pengar men allt spårade ur i ett slags överkonsumtion. Av allt och inte minst alkohol. Min familj försökte stoppa mig, men jag hade fastnat i det där livet. Till slut tippade tillvaron över och jag var bara några tusenlappar och en spritflaska från att hamna på en parkbänk eller dö, berättar Leif Liljeblad.
När han väl fick domen började han värja sig och överklagade i flera instanser. Men när han sedan väl stod innan för grindarna tyckte han inte synd om sig.
- Jag blev helt tom invärtes. Framför mig låg bara ett oändligt mörker. Det tog ett tag att stänga av världen utanför och mina egna kontrollbehov jag hade rörande den, säger han.
Leif Liljeblad började i anstaltens snickeri, avancerade till klädförrådsansvarig och numera jobbar han i fängelseköket och varvar det med studier. Det gamla yrkeslivet kan eller vill han inte gå tillbaka till men han funderar på att så småningom bli alkoholterapeut.
- Med tiden kommer jag att få ordning på resterna av gamla oavslutade affärer. Det är värre med relationen till min fru, det kommer att ta många år att reparera den, säger han.
De tre barnen är i tidiga tjugoårsåldern nu och enligt Leif Liljeblad är de mest lättade över att pappa till exempel inte är ute och kör bil på fyllan.
- De kommer att sitta i Funbo kyrka på söndag. För mig handlar det om att våga ta Guds ord i munnen och att visa att livet går att vända. Om så bara en enda människa lyssnar på min berättelse är jag nöjd.
Så jobbar vi med nyheter