– Här kommer röda blixten…silvriga blixten åker efter och han flyyygeeeeeer!
Fredrik Jernberg gör motorljud och leker med de små plastbilarna med sitt barnbarn Dylan, snart tre år. Hans lillasyster Daisy är ett år. Hon trippar fram och tillbaka i vardagsrummet med armarna fulla av gosedjur. Hon är något blygare än sin bror men kastar sig glatt i famnen på sin morfar.
Fredrik Jernberg står sina barnbarn nära.
– Jag hade inte alls samma nära relation till min egen morfar eller farfar. Kanske är det en generationsfråga? Släkten träffades främst på högtider och kanske hälsade man på varandra på sommarlovet. Då ville de vuxna hellre vila än att leka med oss barn, säger han.
Fredrik Jernberg är en ung morfar. Som 45 åring skiljer han sig från den stereotypa mor- eller farfadern, han skulle likväl kunna ha varit småbarnspappa. Nu är så inte fallet.
– Jag fick mitt första barn redan som 18-åring och i dag är mina barn 18, 23, 25 och 27 år gamla, varav den äldsta dottern är mamma till Daisy och Dylan, berättar han.
Han medger att det var något av en chock när han plötsligt insåg att han tillhörde den ”äldre” generationen redan som 42-åring.
– När jag fick reda på att jag skulle bli morfar så pass ung blev det en veckas identitetskris, säger han och skrattar. Jag såg bilden av min egen morfar framför mig och jag frågade mig själv om jag passade för den rollen? Jag kom sedan fram till att jag själv styr hur jag är med mina barnbarn. Daisy och Dylan kommer även de att skapa sig en egen bild av hur de upplever mig som morfar, tillägger han.
Fredriks dotter, Johanna Gilan, berättar om hur det är att ha en så ung morfar till sina barn.
– Jag har alltid haft unga föräldrar i jämförelse med jämnåriga vänner. När jag själv fick barn slog det mig att mina föräldrar inte skulle vara pensionerade och ha all tid i världen för sina barnbarn som andra pensionerade mor- och farföräldrar kan ha, säger Johanna Gilan.
Mina föräldrar tar sig dock tiden, menar hon. Johanna berättar hur skönt det är att tryggt kunna lämna barnen hos mormor och morfar när hon och hennes man åker bort på weekend eller bara går på bio.
– Barnen älskar verkligen honom, han är en riktig ”busmorfar”. När vi pratar i högtelefonen brukar Dylan och Daisy ropa högt efter ”mopa”. Han har alltid haft bra hand med barn och är så engagerad, säger hon.
– Det bästa med barnbarn måste vara att relationen känns så naturlig, så okonstlad. Man kan inte köpa deras tillit utan bara förtjäna den. Genom att tillbringa mycket tid med dem på deras villkor blir relationen lättsam och vardaglig, förklarar Fredrik som ofta passar sina barnbarn.
Han tror att det ger mor- och farföräldrar en andra chans när de åter får vara tillsammans med de små.
– Många som får barn är samtidigt mitt uppe i karriären. På ett sätt missar man viktiga stunder med sina egna barn och det är en tuff period när man ska kombinera karriären med att vara småbarnsförälder. Som morfar eller farfar får man tillfälle att åter uppleva barnens tidiga år fast på ett nytt sätt, säger han.
Att bo nära sina barnbarn ser han som en förmån. Familjens olika generationer kan dra stor nytta av varandra.
– Det känns bra att få hjälpa sin dotter på samma sätt som jag fick hjälp när jag var småbarnsförälder. Man ska inte vara rädd för att be om avlastning. I dag sätts det ännu mer press på föräldrar än förr, säger han.
Fredrik berättar att även hans egen mor som i dag är 78 år brukar passa Daisy och Dylan. Hon har en mycket god relation till sina barnbarnsbarn och är glad för att hon får ta del av den yngre generationen.
– Barnen kallar henne för Mimmi i stället för gammelfarmor, det blir svårt för dem att förstå det där med mammas pappas mamma, säger Johanna.
Att vara ung morfar tycker Fredrik bara är positivt, han kommer att få längre tid med sina barnbarn.
– I dag har man orken kvar och ju äldre barnen blir kommer vår relation utvecklas mer mot vänskap. När Dylan blir runt 2o års ålder kommer jag vara pensionär och då kan vi hitta på ännu mer saker tillsammans.
Fredriks tips till nya mor- och farfäder är enkelt: Det bästa är att bara vara tillsammans med sina barnbarn. Att leka med dem och umgås på deras villkor. Leker de på golvet, försök bli en del av deras lek.
Visst tycker han att det kan vara roligt att exempelvis åka pulka eller åka till badhus, men ofta behöver det inte vara så märkvärdigt. Man ska heller inte glömma att man är tillsammans med barnbarnen på deras premisser.
– Sedan är det ju viktigt att skapa tillit till de små, bara att ge dem välling är ju relationsbyggande. Att få ta del av barnbarnen liv förgyller verkligen tillvaron, säger han och ler.