Wilma, Samuel och Tuva bakar tårta i inomhussandlådan på Bergabitens förskola. Deras respektive föräldrar väntar tålmodigt på att ta med dem hem. Klockan närmar sig fyra, vilket betyder hemgång för de flesta av barnen. Några har redan blivit hämtade, och några brukar stanna till femtiden. Treåriga Tuvas mamma Mari Wennberg kan ibland känna att dagarna på förskolan blir väl långa. Hon och pappan ser till att börja på olika tider och turas om att hämta, så Tuva är aldrig här längre än till fyra.
– Det märks att hon trivs på förskolan, så det är mest för att jag vill vara mer med henne jag känner så, säger Mari Wennberg.
Också Sebastian Berg, pappa till Wilma, två år, och hans fru brukar se till att hämta så tidigt det går. När jag frågar varför skrattar han.
– Jag vet inte egentligen. Själv tänker man ju att man inte vill vara på jobbet så långa dagar. Wilma har i och för sig inte speciellt bråttom nu, säger Sebastian Berg.
Marie Rudmalm, som kommer för att hämta sina barn Alva, sex år och Karl, tre och ett halvt, arbetar själv på förskola, som pedagogisk utvecklare. Hon stöter ibland på föräldrar som har dåligt samvete för att deras barn går många timmar i förskolan. Sådana känslor menar Marie Rudmalm att förskolepersonalen har som uppgift att dämpa genom att försäkra föräldrarna att barnen är i goda händer.
– Det finns ingen anledning att hämta tidigt bara för att någon annan gör det. Man har ju olika förutsättningar, en del kan styra över sina arbetstider och andra inte. Själv är jag ensam förälder och har därmed ingen att pussla med.
Ibland kan Marie Rudmalm själv känna sig stressad när jobbet drar ut på tiden.
– Jag vill inte hämta för sent, mest för att barnen blir så trötta när de kommer hem efter en lång dag. Så det är klart jag skyndar mig, men jag som jobbar i förskolan har förstås inte inställningen att den skulle vara något ont.
Journalisten och författaren Rebecka Edgren Aldén, som 2009 gav ut debattboken "Skriet från kärnfamiljen" med Tinni Ernsjöö Rappe, om jämställdhet i familjelivet, upplever att föräldrar, främst kvinnor, känner skuldkänslor och stress över att deras barn tillbringar för mycket tid på förskolan.
– Det är som att gott föräldraskap skulle mätas i lämnings- och hämtningstider, att man är en bättre förälder om man lämnar sent och hämtar tidigt.
I Skriet från kärnfamiljen uppmärksammas bland annat hur många, främst mammor, tävlar om att lämna sist och hämta först på förskolan.
– Jag hade själv småbarn när jag skrev boken, och blev medveten om att jag till skillnad från min man fick skuldkänslor om jag kom till förskolan halv fem och där var nästan tomt och nedsläckt. När jag diskuterade med andra såg jag att det var ett mönster i många familjer.
Rebecka Edgren Aldén tycker att vi ska påminna oss om varför förskolan finns. De "daghem åt alla" som svenskar kämpade för på 1960- och 70- talen har varit en viktig förutstättning för den ökade jämställdheten i arbetslivet. Grundtanken är att mammor och pappor ska ha samma möjlighet att försörja sig, samtidigt som dagens förskola har en fantastisk pedagogik och enligt studier är bra för barns utveckling. Hon tycker det är synd att en del verkar se på förskolan som något nödvändigt ont.
– Vi ska vara stolta över vår barnomsorg. Dessutom är det viktigt att förmedla till barnen att både mammor och pappor gör något viktigt, roligt och nödvändigt när de jobbar. Pappa är inte viktigare på sitt jobb än mamma, och barnen är lika viktiga för båda föräldrarna.
I Sverige har jämställdheten trots allt kommit långt på kort tid, menar Rebecka Edgren Aldén, och även om det i grunden är positivt kan utvecklingen också vara en förklaring till att många mammor känner sig otillräckliga.
– En man kan jämföra sig med sin pappa och konstatera att han är mer närvarande för sina barn, och i jämförelse med morfar och farfar är han kanske helt fantastisk, medan kvinnor ofta känner sig sämre än sina mammor och far- och mormödrar.
När Rebecka Edgren Aldén gav ut Skriet från kärnfamiljen samt året därpå skrev en debattartikel i Aftonbladet där hon uppmanade mammor att sluta tävla till förskolan, fick hon många reaktioner. Flera kände igen sig och var glada att problemet uppmärksammades, medan andra tyckte att hon var dömande mot föräldrar som väljer att hämta barnen tidigt. Ibland tyckte hon det blev absurt.
– En del kände sig påhoppade för att de hämtade tidigt, för att i nästa mening påpeka att de minsann inte förstår varför man skaffar barn om de ska vara så länge på dagis. Givetvis tycker jag inte det är fel att vilja tillbringa tid med sina barn.
Det Rebecka Edgren Aldén efterlyser är i stället mer empati och ödmjukhet bland föräldrar. Den som har flexibel arbetstid och delar föräldraskapet med någon annan bör vara medveten om att alla inte har samma möjlighet att korta barnens tid på förskolan, utan att för den skull vara en sämre förälder.
– Det handlar om att tänka konstruktivt utifrån sina förutsättningar. Min uppfattning är att de flesta barn som stannar kvar länge på förskolan brukar tycka de där sista timmarna är mysiga. Då har ju personalen mer tid. Är det något med långa förskoledagar som påverkar barn negativt tror jag snarare det är mammornas dåliga samvete och stress.
Som förskolepersonal är det bästa man kan göra att stötta föräldrar som känner skuld och stress, menar Rebecka Edgren Aldén.
– Jag har träffat personal som spär på det dåliga samvetet, men också många som gör klart att de faktiskt är utbildade för att ta väl hand om våra barn.
Agneta Jansson, barnskötare på Bergabitens förskola, upplever ändå att andelen föräldrar som jobbar heltid har ökat, och att det därmed är vanligare att barn blir hämtade relativt sent. När UNT har ringt runt till förskolor i Uppsala uppges lämning halv åtta - åtta och hämtning halv fyra - fyra vara vanligast. Få barn är kvar på förskolan efter fem, trots att det är då många arbetsdagar slutar. Bland föräldrar Agneta Jansson träffar är det dock sällan hon upplever någon som påfallande stressad.
– Barnen är ofta mitt uppe i något när de kommer, och föräldrarna brukar ta sig tid att sätta sig med dem en stund så de får leka klart.
Den här eftermiddagen verkar inget av barnen längta bort från förskolan. Alva har svårt att släppa pennlådan och Kalle vill visa mamma det ena efter det andra.
– Barn är så olika. Kalle är ofta igång med någon aktivitet när jag kommer, och vill avsluta den, medan Alva brukar springa hem. Det gäller oavsett vilken tid de blir hämtade, säger mamma Marie Rudmalm.