Hallå där ...
... Lena Edlund, Uppsala, organisationskonsult som disputerar på en avhandling om livets existentiella mening i ämnet religionsfilosofi vid Uppsala universitet på fredagen. Vad är livets mening?
Foto:
Men om man söker efter en mening med livet, är inte risken att man blir besviken om man inte hittar något?
- Jo. Därför talar jag om existentiell mening, ett begrepp som rymmer både det meningsfulla och det meningslösa. De är två sidor av samma mynt.
Men hur ska man kunna bevara känslan av meningsfullhet när allt känns meningslöst?
- Det större perspektivet om existentiell mening kan vi bara få tillsammans med andra. Det räcker inte med oss själva. Det är därför det är meningsfullt med diskussioner om det meningsfulla. Så skaffar vi oss samtalspartners, och bara då kan vi göra bedömningar om vad som är meningsfullt.
Hur då?
- Jag har använt filosofen Edith Wyschogrods uttryck "tiden som återstår". Vi är alla människor innestängda i vår egen dödlighet. Vägen ut ur den här innestängdheten är möten med andra människor, då kan vi se att även de är innestängda i sin egen skörhet, och på det viset kan man nå utanför sin egen begränsning.
I någon mening kan man då alltså uttala sig objektivt om sina och andras känslor av mening?
-Ja, och det är det andra benet i min avhandling: hur kan man uttala sig objektivt och kritiskt granska uppfattningar om vad folk uppfattar som meningsfullt. För mig är objektivitet inget annat än en process, bedömningar som vi gör tillsammans.
Så vad blir kvar av begreppet sanning då?
- Sanning hänger ihop med våra bedömningar och de människor vi är. Jag har lånat ett begrepp, ficciones, som säger att sanningen om historien är både fakta och fiktion och fört över det till existentiell mening.
- Fakta är våra upplevelser av våra liv, men för att begripliggöra fakta måste vi ha fiktion, vi måste göra det till en berättelse, Kombinationen av fakta och berättande gör sanning och vi måste hjälpas åt att bedöma båda berättelsen och fakta.
Så jobbar vi med nyheter