Hallå där ...
?Eskil Brännäng, som under tisdagen och onsdagen träffar nio kurskamrater från SLU, lantbruksuniversitetet. Redan år 1946 började de utbilda sig till agronomer.
Foto: Nina Leijonhufvud
-Jag var 22 år, en småländsk bondpojke som hade jobbat hemma på gården och tagit studenten som privatist i Lund. Jag drogs till böckerna och hade en egen vilja att läsa vidare.
Hur var det att komma till Ultuna 1946?
- Vi hade tio specialstudenter som flytt från Baltikum. En av dem kommer på årets träff.
Hur blev ditt eget yrkesliv?
- Jag specialiserade mig på husdjur och arbetade i många år som biståndsarbetare i Afrika. Där träffade jag min etiopiska hustru.
Vad har dina kurskamrater gjort?-En av dem som kommer har varit företagsledare, någon rektor, ett par blev lantbrukare, en annan tjänsteman.
Vad ska ni göra nu när ni ses?
- Vi har setts många gånger och blivit som ett pensionärsuniversitet. Professor Jan Philipsson, min efterträdare på institutionen för husdjursgenetik ska berätta om det nya som händer inom lantbruket, kravodling till exempel.
- Det är bra att komma bort från gifterna, men utan konstgödsel skulle vi inom tio år få en världssvält, tror Eskil Brännäng.
Så jobbar vi med nyheter