"Håll gränsen", sade Fälldin
Jämförelsen gällde det faktum att båda var statsbärande partier, sågs som orubbliga regeringspartier med en närmast naturgiven makt i respektive land. Att det språkbruket för vår del alltmer urholkats är till stor del Thorbjörn Fälldins förtjänst.
Den dåvarande centerledaren blev 1976 den förste icke-socialistiske statsministern i Sverige på 44 år. Han ledde borgerliga koalitionsregeringar 1976-78 och 1979-82, då de borgerliga partierna var långt mer oeniga och långt mindre regeringsvana än i dag. Han var en skicklig, men inte alltid så massmedial, statsminister.
I samband med hans 80-årsdag för två år sedan bestämdes det, något yrvaket kan man tycka, att han var förtjänt av en s k vänbok. Den föreligger nu och heter kort och gott En bok till Thorbjörn.
Bokens i mitt tycke bästa bidrag är författat av Pär-Arne Jigenius, tidigare pressombudsman och chefredaktör för Göteborgs-Tidningen. Det har den kärnfulla rubriken "Håll gränsen!". Det syftar på ett tillfälle under krisen kring den grundstötta sovjetiska u-båten U 137 i Gåsefjärden djupt inne i Karlskrona skärgård hösten 1980. Vid ett tillfälle befarades att sovjetiska fartyg var på väg att ta sig in på svenskt territorialvatten, rimligen för att försöka frita ubåten.
Då tog Fälldin med självklar auktoritet kommandot och gav den entydiga ordern till ÖB: "Håll gränsen!" I efterhand kan det tyckas enkelt nog. Men som i alla pågående krissituationer fanns det förstås även i denna osäkra faktorer. Fälldin uppfattade direkt vad som var viktigt, att Sverige måste agera snabbt och inte fick visa svaghet. Han tog ansvaret.
Pär-Arne Jigenius påminner om 70-talets verbala kubbningar mellan Fälldin och den socialdemokratiske partiledaren Olof Palme. De var i hög grad varandras motsatser: Palme en blixtrande polemiker - Fälldin sävligare, mer eftertänksam, försiktigare med orden. Det omedelbara, optiska, intrycket var att Palme vann munhuggningarna i marginalen. Men Fälldin stod stark i de breda sakfrågorna.
Palmes formuleringar var, påpekar Jigenius, mest värdeomdömen om andra. Fälldins handlade om "hans egna prövningar i den politiska hetluften". Och det är de som blivit bevingade. Fälldin "sliter med frågan", som "inte ska dras i långbänk". Han "nådde inte ända fram" i kärnkraftsfrågan. Och när han avgick efter att hans eget parti vänt tummen ner, kom det bibliska "ske er vilja". Framslipade formuleringar med must och märg. Deras upphovsman behöver verkligen inte skämmas för sitt sätt att hantera orden.
Så jobbar vi med nyheter