Att stamma i sången på ”Du kan gå din egen väg” från senaste skivan känns som en blunder. Har man inte en förkärlek för skivor som hakar upp sig och andra störningar så är den mest jobbig att lyssna på. Som en programförklaring av Håkan Hellströms musikgärning är den däremot briljant.
Inspelningar som skevar och låter lite slarvigt genomförda beror varken på slump eller omedvetenhet. I Håkans värld är det operfekta perfekt. Det är en av anledningarna till att han tagit begreppet folkkär till en ny nivå. Precis som musiken behöver man inte vara perfekt för att duga vilket är trösterikt för alla som inte har en väldigt sned självbild.
När han gjorde ”Du kan gå din egen väg” som andra låt i Svandammshallarna var inte stamningen lika framträdande och irriterande som på den inspelade versionen. På scenen var det andra saker som inte var perfekta istället. Sången föll bort ibland, publiken överröstade huvudpersonen och fokus låg på grundenergin snarare än på teknisk briljans. Precis som det skulle vara alltså.
Konserten började i lågt tempo. ”Bara dårar rusar in”, ”Street hustle”, ”Kärlek är ett brev skickat 1000 gånger”. Att klämma in dem i början var det bästa alternativet om de skulle vara med över huvud taget. Ett par kunde gärna ha skippats för att få igång konserten snabbare. Men heter man Håkan Hellström kan man göra precis som man vill. Publiken sjunger med i varje vers från start till mål i vilket fall.
Just när konserten lagt i högsta växeln i mitten av ”Dom där jag kommer från” gick brandlarmet och lokalen fick utrymmas, vilket kunde ha blivit ett rejält antiklimax. Men larmet var falskt och publiken lotsades in igen innan ens hälften hunnit ut. Bandet tog vid låten där den slutad och efter att lokalen ”satts i brand” drog Håkan-karnevalen igång med ett pärlband av favoriter. ”Pistol”, ”Tro och tvivel”, ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”, ”Ramlar”.
Och ett långt mellansnack om sånger för att fly verkligheten med fantasin. En del tycker att Håkan Hellström ska börja skriva om med jordnära saker som att byta blöjor och tanka bilen, själv tycker han att det finns tillräckligt mycket som tar ner folk på jorden och dödar drömmar och det är bara att hålla med. Han duger utmärkt som den drömmare och romantiker han är. Och när han i extranumret säger att han älskar publiken är det knappast någon som tvivlar på sanningshalten.