Gurgîn Bakircioglus livsförändring startade som en klassisk berättelse. Den fick sin upprinnelse i den 30-årskris han hade 2016.
– Jag blev dumpad, min hund dog. Jag började tänka på vad jag gjort hittills i livet. Jag insåg att jag bara hade jobbat med att glädja andra människor och att leva konventionellt.
Han berättar att han klarade av medelklasslivet bra, fick fast jobb på Sveriges Radio och tog en dubbelexamen. Men gick även på ångestdämpande medicin och var utbränd.
– Jag var en väldigt perfekt modern människa och ville så gärna vara en del av majoritetslivet.
Det var då han sålde ungefär 95 procent av allt han ägde. Han visste inte då att det han gjorde var att leva minimalistiskt.
– Jag tänkte väl snarare att så här har ju mina föräldrar och förfäder levt länge, med få saker. Kanske har det varit enklare att ha invandrarbakgrund med en familj som inte kommer från samhällen med massa överflöd.
Hans konsumtionsvanor har ändrats markant sedan dess. Från 2016 till 2020 säger han att han hade sina duktiga år.
– Då köpte jag typ två nyproducerade kläder och kalsonger. Nu köper jag lite mer men får plats med hela garderoben i en resväska.
Livsstilen har nu blivit vardag för honom. Han bor kollektivt och i husbil. I Stockholm har han de flesta sammanhang, rutiner och ett kontor. Han arbetar ungefär en gång i veckan med poddar, att hålla föreläsningar och vara aktiv i samhällsdebatter.
Det där ha-begäret som man så lätt kan känna kan han fortfarande känna ibland, men han har lärt sig hantera det när det kommer.
– Då brukar jag tänka på det tills morgondagen, oftast glömmer jag bort det sedan. Jag är medveten om hur neuromarketing fungerar, att marknaden använder psykologi för att driva oss till att köpa. Jag ser det lite som en strid mellan mig och neuromarketing-strategin. Jag försöker hitta andra nöjessysslor än konsumtion som relationer, träning och meditation, mina tre hundar och omvärlden.
Vad är din relation till saker nu?
– Jag känner att de fyller en funktion, men jag är inte min fräscha jacka eller min svarta tröja, jag är ju jag. Våra personligheter är ju det bästa med oss, inte saker. Jag kommer ihåg när jag försökte beställa en registreringsskylt med mitt namn på. Jag har insett nu att det bara handlade om att jag ville bli sedd.
Varför tror du att vi konsumerar så mycket?
– Jag tror att konsumtion för många handlar mycket om identitet. Vem är jag utan min Tesla? Jag tänker på alla män som försvarar sitt grillade kött, de försvarar snarare sin identitet. Vi har låst in oss i individualistisk köp-kultur där vi saknar sammanhang.
Gurgîn Bakircioglu tycker att det svåraste med att förändra sitt liv varit omgivningens reaktioner.
– Det är en sorg att se de smartaste personer man känner göra en besviken. Många av mina nära kan fråga mig när är den här fasen ska vara över. Jag vill inte vara del av den stora dominerande kulturen som får avstickarna att se ut som idioter.
Gurgîn Bakircioglu hymlar inte med att hans livsstil är ett statement.
– Jag tjänar inte lika bra och har inte kvar min fina bil, men jag har aldrig känt mig lyckligare. Visst, det är en stor dos av godhetsknarkande det jag gör – men det är också spännande, vi kan väl testa att leva på ett annat sätt. Vi kan inte vara gjorda för att jobba nio till fem.