För några år sedan var Olle Kihlberg flygmajor på F16 i Uppsala, och sysslade med mynthandel vid sidan av, ”ett garageföretag”. Sedan förra året är han och hans medarbetare på Kihlberg Antik på evighetsturné i en stor del av mellersta Sverige, med stopp på 50-talet orter från Borås till Edsbyn.
En trappa upp i Gästis i Tierp kommer säljarna i väldigt lugn takt. Det var bara två veckor sedan företaget senast var här, och det är ingen rusning. En äldre man har gått igenom myntsamlingen hemma och tagit med sig en stor plastburk. Han tömmer ut den framför Jonathan Roos. Efter en hel del plockande och vägningar sätts priset till 6 090 kronor.
Olle Kihlberg håller upp två stora hinkar.
– Vi köper hinkvis varje dag. Folk har sparat gamla mynt, för att de vet att det är silver i. Vi skeppar i väg mynt till Boliden varje vecka som de smälter ned och säljer. Sedan hamnar det i mobiler och tv-apparater.
Den äldre mannen gjorde rätt i att spara sina gamla mynt. En enkrona från före 1942 får han 24 kronor för den här dagen. Och i takt med att säljarna får bättre betalt har Kihlberg Antik vuxit. Senaste året omsatte man 22 miljoner kronor.
Metallpriserna i världen bestäms utifrån handeln på de stora börserna i världen och påverkas av efterfrågan inom industrin och av tillgång. Men också av den handel på världsmarknaden som olika typer av fonder gör. På den passande adressen Stålgatan i Uppsala ligger företaget Metallåtervinning, som köper och säljer skrot.
– Vi följer metallnoteringarna hela tiden. Vi har noteringarna att ta hänsyn till, men också dollarpriset. Om man jämför med för 15–20 år sedan var metallpriserna en bra mätare på konjunkturen. I dag är det så mycket fonder inne och köper, det finns mer spekulationspriser, säger Leif Wennerholm.
Han har drivit företaget i 21 år, men det startades redan på 50-talet. Under hans tid har utvecklingen med kraftigt ökade metallpriser påverkat verksamheten stort. När man fick några ören per kilo skrot blev det liggande, i dag när priserna är högre lönar det sig för både företag och privatpersoner att sälja överbliven metall. På ett år hanterar företaget 1 000 ton metaller. De största kunderna finns inom industrin, där företaget tar emot containervis med metall. Men varje dag kommer även ett trettiotal privatpersoner och enskilda hantverkare förbi för att sälja mindre mängder. Köpare av skrotet är svenska stålverk som smälter ned metallen igen, eller metallverkstäder.
– Det positiva med höga metallpriser är att det kommer fram mer material, man tar till vara mer eftersom man kan tjäna på det. Det negativa för samhället är att antalet stölder av metall har ökat katastrofalt, säger Leif Wennerström.
Både Kihlberg Antik och Metallåtervinning skulle kunna beskrivas som ett slags gruvor, fast ovan jord. De utvinner metaller från tillverkning, byggen och byrålådor. I Dannemora i Norduppland återstartade riktig gruvdrift i april i år, och i juni gick den första båttransporten med järnmalm från Hargshamn. De första leveranserna, och hela gruvboomen i Norden, sammanföll med att världsmarknadspriset på järnmalm sjönk under sommaren. Motorn i handeln med järnmalm är Kina, där efterfrågan har varit stor men nu bromsat in. Det har fått till följd att priset per ton för järnmalm är lägre än på flera år. För Dannemora Mineral ligger priserna dock fortfarande högre än man beräknade i studier inför omstarten och bedömare räknar med att priserna kommer att öka under nästa år.
– Det har varit väldigt höga priser jämfört med vad vi hade räknat med. Nu har priserna fallit dramatiskt de senaste två månaderna. Frågan är – vart tar Kina vägen? De har över hälften av all konsumtion av järnmalm, säger Staffan Bennerdt, vd på Dannemora Mineral.
Trots prisraset ligger målet fast att producera 1,5 miljoner ton järnmalmsprodukter nästa år.
– Vi tar ut allt som går i volym.