Magnus och dottern Lovisa styr Smyckeboden som Magnus pappa Tage startade 1966 i Uppsala.
– Det var lite speciellt att växa upp med en guldsmed till pappa. Skulle man på kalas när man var liten så visste de flesta att man kom med ett smycke i present, även om det inte var några dyra smycken, säger Lovisa.
Även hennes pappa Magnus har vuxit upp som guldsmedsbarn. Det var farfar Tage som startade Smyckeboden i Uppsala år 1966.
Tages resa inom guldsmedsyrket började redan 1938. Han arbetade hos flera olika juvelerare fram tills att han öppnade eget 28 år senare, när Magnus var tre år gammal.
– Han var en mycket frånvarande far i och med att han jobbade väldigt mycket, säger Magnus.
– Där känner jag igen mig lite grann, lägger Lovisa till och skrattar.
Det finns ingen nedstämdhet i deras röster – Magnus och Lovisa konstaterar helt enkelt att deras pappor har behövt arbeta mycket med familjeföretaget.
Smyckeboden öppnade 1966, och sedan 1985 finns butiken till på sin nuvarande adress.
Magnus hjälpte sina föräldrar i Smyckeboden under uppväxten, och likaså började Lovisa hjälpa sin pappa Magnus i tonåren.
Lovisa är inte guldsmed, utan hon är utbildad till grafisk designer. Efter hennes utbildning föll det sig naturligt att närma sig familjeföretaget.
– Det kändes inte som en plikt att jag skulle få familjeföretaget att leva kvar, säger Lovisa och fortsätter:
– Men jag upptäckte att det var väldigt roligt. Jag får vara kreativ och rita upp smycken, göra det grafiska arbetet och fota. Man får en tillfredsställelse av att gå från att träffa en kund för första gången, och sedan kunna rita upp något som de önskar. Att sedan i slutänden få se att det blev precis som de ville, det är en stor belöning.
I guldsmedsbranschen är det vanligt att man inte skyltar med efternamn på grund av säkerhetsskäl.
Även Magnus mamma och Lovisas farmor Vera var med från starten, och både hon och Tage arbetade i princip resten av sina liv i Smyckeboden. Idag har Tage och Vera lämnat jordelivet.
– Många kunder har blivit personliga vänner till familjen. Gamla kunder som har handlat länge hos oss pratar fortfarande varmt om Tage och Vera, säger Magnus.
Hur känns det att föra vidare deras arv?
– Det är väldigt roligt att kunna föra det vidare, stort ansvar och arbetsamt mellan varven, men mest roligt förstås, säger Magnus.
– Absolut, både stort ansvar och roligt. Det känns synd att farfar inte fick se att jag började jobba här. Det hade varit kul att se vad han hade att säga om det. Farmor hade nog mest hejat på, säger Lovisa.
Tage, pappa till Magnus och farfar till Lovisa arbetade även han från starten och i princip resten av livet i Smyckeboden.
Vera, mamma till Magnus och farmor till Lovisa, arbetade i Smyckeboden sedan starten och i princip resten av sitt liv.
I och med att Magnus har jobbat aktivt i familjeföretaget sedan 1987, skedde överlämnandet av butiken gradvis.
– En vacker dag så skötte man liksom allt som föräldrarna hade gjort, säger Magnus.
Historien kommer att upprepa sig. I framtiden är det tänkt att Lovisa sakta men säkert ska ta över Smyckeboden efter Magnus.
– Det känns stort och lite nervöst att ta över styrspakarna till något som har funnits så länge. Men att ha farfar, farmor och pappa som förlagor och inspiration känns bra, säger hon.
Lovisa ska ta över butiken så småningom.
Lovisa planerar att utveckla Smyckeboden med sina egna visioner – men kunderna kommer ändå känna igen sig.
– Det känns väldigt roligt att butiken ska kunna leva vidare, säger Magnus.
Varför tror ni att Smyckeboden har funnits så länge och står kvar än i dag?
– Lyhördhet, hög servicekänsla, ärlighet och bra personal. Kunderna ska känna att de får vad de faktiskt vill ha, och att vi håller vad vi lovar gällande tider, priser och utseende på våra smycken, säger Magnus.
Samma brudkrona som finns med i bilden med farmor Vera. Denna och några andra variationer på brudkronor kan man hyra.
En brudkrona från 1960-talet som Smyckeboden har än i dag i butiken. Här ligger den på disken framför farmor Vera.
Men det finns orosmoln över yrkets framtid. Enligt Magnus hotas nu den enda längre och riktiga utbildningen i landet med att stängas ner, vilket kan leda till att viktiga kunskaper inte förs vidare.
– Butiker och verkstäder har inte råd att ta lärlingar som de gjorde förr, för att det kostar så pass mycket tid, vilket gör att en bra utbildning är viktig för då får de nya en så pass bra grund att stå på, säger Magnus.
Lovisa tror att det alltid kommer behövas guldsmeder.
– Reparationer av smycken en väldigt stor del av yrket, och det kommer nog alltid finnas ett behov av det. Jag har märkt att fler och fler kommer in och vill reparera och ta vara på vad de har, säger Lovisa.
Gamla smycken med mycket affektionsvärde kan göras om och bäras på andra sätt. Här är två vigselringar ihopsatta på en ring.
Guld är ett material som går att arbeta om, vilket gör att materialet kan leva vidare länge.
– Det känns jätteroligt att kunna laga ett smycke som någon kanske inte har kunnat använda på flera decennier. Kanske en gammal släktings smycke med mycket affektionsvärde, det känns fantastiskt att kunna bidra till det, säger Magnus.