Gudmundsson mot avgrunden
Resonemanget är högst motsägelsefullt. Är verkligen rätt metod att hindra SD att växa att ge partiet legitimitet vid en regeringsbildning?
Gudmundsson vet uppenbarligen inte vad SD är för slags parti, när han kallar dem ett populistparti. SD har inte uppstått som ett missnöjesparti såsom Ny demokrati och många andra europeiska partier har gjort. Sverigedemokraterna är i rakt nedstigande led ättlingar till nazistiska och rasistiska organisationer i olika
nyanser av brunt. De är inte nazister i dag men har många gemensamma nämnare med nazistiska rörelser.
Per Gudmundsson går i sitt taktiska filosoferande allt längre mot avgrunden. Han vill neutralisera SD genom att göra lite mer som de vill. Slänga åt dem "politiska köttben" som slöjförbud "på vissa ställen" - han anser nämligen att det bara innebär "mindre anpassningar för ett hundratal människor". Men köttben ger mersmak. Varför i hela friden skulle ett främlingsfientligt parti med en affekterad "svenskhet" på agendan nöja sig med slöjförbud "på vissa ställen".
Bloggaren Dick Erixon kommenterar detta så här:
"Jag tycker inte om när värdefrågor reduceras till att bara vara taktiska. Partier och regeringsalternativ ska förhålla sig till sakfrågorna. Och då finns det starka skäl att förändra den totalt misslyckade integrationspolitiken - oavsett vilka opinionssiffror Sverigedemokraterna får. Det handlar inte om "köttben", det handlar om huruvida förslagen är rätt eller fel."
Men Gudmundsson går ännu längre: Moderaterna borde "släppa oss enskilda debattörer, som visar att de tar folkets rädslor på allvar utan att blockeras av partilinjen".
Alltså: Genom att göra Sverigedemokraterna till ett legitimt regeringsunderlag, stödja sig på dem i regeringsställning, delvis genomföra deras politik samt driva en moderat debatt med SD:s förtecken, kan Sverigedemokraterna oskadliggöras. Är det så man ska tolka resonemanget?
Och kan detta vara förenligt med Svenska Dagbladets politiska linje?
Så jobbar vi med nyheter