Gubbslem kan vara bättre än sitt rykte

Gubbslem trivs bäst i sjöar med mycket järn i vattnet. Ju högre järnkoncentrationer, desto mer gubbslem i sjövattnet.

Siggeforasjön i Järlåsa är en av de  brunvattensjöar som ingick i studien.

Siggeforasjön i Järlåsa är en av de brunvattensjöar som ingick i studien.

Foto: Karen Lebret

Uppsala2018-09-21 10:00

Den visar forskare vid bland annat Uppsala universitet, SLU och Kustlaboratoriet i Öregrund i en studie som publiceras i vetenskapstidskriften Scientific Reports.

– Ett överraskande resultat, som i förlängningen kan komma att få stor betydelse för hur vi ser på denna algs roll i ekosystemet och betydelse för utsläppet av växthusgaser, säger professor Eva Lindström vid Instituitionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet, som tillsammans med forskarkollegan Karen Lebret är huvudansvarig för studien.

Gubbslem är det svenska namnet på en encellig alg, Gonyostomum semen, som lever i sjöar världen över. Trots att algen under de senaste årtiondena spridits till och orsakat algblomningar i fler sjöar är kunskaperna om gubbslem mycket mindre än om cyanobakterierna som brukar ge algblomningar i insjöar och i Östersjön.

– En förklaring kan vara att gubbslem är vanligast i skogssjöar med mörkare vatten där man inte badar så mycket. Om man ändå gör det och alger fastnar på kroppen förstår man varför den har fått sitt namn, säger Eva Lindström.

I studien har forskarna analyserat uppgifter från omfattande mätningar av vattnets surhetsgrad och färg, halterna av organiskt kol och andra kemikalier och mängden gubbslem i 95 svenska sjöar under åren 2010 till 2014. De överraskades av resultaten.

– Visserligen såg vi som förväntat ett samband mellan mycket gubbslem och brunare vatten, men att detta framför allt var kopplat till höga halter av järn var en överraskning. Det stämde inte med vår hypotes att höga halter av organiskt kol skulle vara starkast kopplade till både mycket gubbslem och brunfärgat vatten, säger Eva Lindström.

Forskarna betonar att studien "bara" påvisat ett starkt samband mellan järnhalterna och mängden gubbslem och att det därför behövs fler och fördjupade studier för att ta reda på om det rör sig om ett direkt orsakssamband.

En av hypoteserna de själva ska testa är att gubbslem har ett särskilt stort järnbehov och därför gynnas av högre järnhalter. Järn spelar en viktig roll i fotosyntesen och i mörkare vatten behövs mer järn för att binda koldioxid och utvinna energi ur det svaga solljuset.

– Tidigare forskning har visat att brunare vatten leder till ökade utsläpp av växthusgaser på grund av ökade mängder kol. Våra resultat tyder på att brunare vatten på grund av järn skulle kunna ha en motsatt effekt eftersom kraftigare algblomningar innebär ökad fotosyntes och därmed hjälper till att binda mer koldioxid, säger Eva Lindström.

Fotnot: Hela rapporten i Scientific Reports kan läsas här.

Inte farlig, bara äcklig

Gubbslem, Gonyostomum semenär, är en någon tiondels millimeter lång encellig planktonalg.

Under de senaste årtiondena har gubbslem spridits till allt fler sjöar i Sverige och där blivit den dominerande planktonalgarten.

Gubbslem är försedd med små kapslar med slem som exploderar vid beröring. Slemmet är inte farligt, bara äckligt, och kan ibland ge hudirritation och klåda. Det kan också orsakar problem genom att täppa igen filter i vattenreningsverk.

I likhet med växter använder gubbslem klorofyll för att utvinna enrgi ur solljus.

Gubbslem kan simma med hjälp av små trådar, flageller.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!