Gubbigt bland stans statyer
Stans stenbefolkning består nästan helt av män. Och de få kvinnor som finns avbildade är nakna. Varför? undrar City.
Lisen Hessner spanar in Nathan Söderblom.
Foto: Pelle Johansson
- Varför det är så kan man ju fundera över. Det finns flera olika förklaringar, men en given är att under väldigt lång tid var det bara män som beställde och bekostade de här skulpturerna, säger Jessica Sjöholm Skrubbe, doktor i konstvetenskap vid Uppsala universitet.
Det handlar också om vad samhället i stort valt att uppmärksamma, menar hon. Man valde att lyfta fram offentliga uppdrag och den typen av sysslor som länge varit förbehållna män. Därför finns det till exempel inga skulpturer som hyllar ammande kvinnor.
- Det är klart att om det är så att det bara är män som synliggörs så sänder det signaler om att det bara är mäns verksamheter som betyder något. De flesta statyer återspeglar en historisk tid då man såg annorlunda på jämställdhet, men ska man skapa den typen av offentlig konst idag så får man se till att vara mån om att det speglar dagens samhälle, säger hon.
Och det finns bevis på att något faktiskt har hänt. Fler traditionella minnesmärken över kända kvinnor dyker upp lite här och var i landet, Margareta Krook utanför Dramaten i Stockholm är ett exempel.
- Man kan också ifrågasätta dominansen av männen på piedestaler genom små medel. Nästan varje år i samband med Internationella kvinnodagen får statyn över Erik Geijer något tillägg, som en målad feministisk sybol eller en rosa handväska i händerna, säger Jessica Sjöholm Skrubbe. Men hur är det med de här nakna kvinnorna som står och fryser i våra parker då? Enligt Lisen Hessner, kulturstrateg på Uppsala kommun, finns de där för att förfina våra själar.
- De nakna brudarna kom efter socialdemokraternas segrar under folkhemmets uppbyggnad. Man trodde att skönhet adlade människosinnet, och den nakna människokroppen stod för den högsta skönheten, säger hon.
Gubbdominansen till trots, i jämförelse med många andra städer i landet har Uppsala förhållandevis få nakna kvinnor.
Och en av kvinnostatyerna är faktiskt namngiven. Det är medaljongen av författaren Anna-Maria Lenngren, som sitter på muren till Uplands nation och kom till på beställning av kommunen år 1954 just på grund av att det saknades kvinnor i den offentliga miljön.
Finns det några planer på att göra fler namngivna kvinnostatyer i staden?
- Nej, inte direkt. Det är lite förlegat att ha minnesmärken över personer, men om det skulle göras en ny skulle jag gärna se att det blev Birgitta Dahl. Hon vore en värdig kanditat och bor här i Uppsala. Eller Alva Myrdal, säger Lisen Hessner.
Så jobbar vi med nyheter