Men när Lärarnas Riksförbund i tisdags bjöd in till seminarium för att lansera sin antologi Grundskolan 50 år – från folkskola till folkets skola berördes detta bara ytligt. De inbjudna talarna, Skolverkets förre generaldirektör Per Tullberg, Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen Mikael Damberg, Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin och Stockholms folkpartistiska skolborgarråd Lotta Edholm valde i stället att lyfta fram behovet av en tioårig grundskola. Åsikten delas av Lärarnas Riksförbund och härom veckan argumenterade även Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) för samma förslag.
Det är inte svårt att förstå resonemangen. Redan i dag går kring 90 procent av alla sexåringar i förskoleklass och verksamheten har sin egen läroplan. Det pedagogiska innehållet varierar dock kraftigt mellan förskolor och kommuner. Så blir det när läroplanen, eftersom det inte finns något obligatorium, enbart innehåller mål att sträva mot och att utveckla, inte att uppnå som i de senare läroplanerna. Och när verksamheten är frivillig, finns så klart inte samma tryck att sträva mot ett tydligare pedagogiskt upplägg. Det blir upp till personalen på respektive förskola.
Så varför händer då ingenting, trots att partier på bägge sidor blockgränsen vill införa obligatoriska förskoleklasser och det i praktiken redan är så? Ja, allt kan förstås inte göras på en gång. Andra reformer har gått före. Men man kan inte undgå att misstänka att Kristdemokraterna hindrar regeringen från att agera. Reformen krockar med KD:s syn på familjepolitik och fixering vid att föräldrar ska vara hemma mer.
Men kanske spelar motståndet inte någon roll i slutändan. Som så ofta befinner sig sannolikt KD i otakt med samtiden. Ett tionde grundskoleår stöds av allt fler – och i jakten på nya reformer som kan vända skolutvecklingen åt rätt håll ligger det bra till. Ett återförstatligande av skolan må vara angelägnare, men att göra förskoleklassen obligatorisk är både enklare och billigare.