Men är det för mycket begärt att varje EU-land ska följa de grundläggande paragraferna i det Lissabonfördrag det var så viktigt att godkänna? I fördraget står det klart och tydligt att ?de grundläggande rättigheterna, så som de garanteras i europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, (ska) ingå i unionsrätten som allmänna principer?.
För många är detta uppenbarligen bara en läpparnas bekännelse. I helgen var det tänkt att Baltic Pride skulle genomföras i Vilnius. Birgitta Ohlsson var inbjuden som talare. Nu är det med all sannolikhet en stukad festival som Ohlsson får tala till. Detta sedan riksåklagaren dragit in demonstrationstillståndet för lördagens prideparad genom Vilnius gator.
Av säkerhetsskäl hävdar riksåklagaren. Av illa dold ringaktning för HBT-personer är vad alla andra ser. För riksåklagaren har än så länge inte kunnat konkretisera på vilket sätt säkerheten för de demonstrerande inte skulle kunna garanteras. Och redan tidigare hade 800 poliser avdelats för att bevaka paraden. Även Litauens president Dalia Grybauskaite uttrycker ?förvåning? över förbudet och hänvisar till att landets grundlag garanterar mötesrätten i fredliga sammanhang.
Tyvärr är inte riksåklagarens agerande unikt. Förra året försökte de lokala myndigheterna i Riga stoppa samma Baltic Pride. Upp till högsta nivå frodas fördomarna och ringaktningen. Vid en utfrågning på Pressklubben i Stockholm förklarade Birgitta Ohlsson hur hon den första tiden som EU-minister chockades över hur nedlåtande många av hennes europeiska kolleger uttalade sig om olika minoriteter. Och om även ministrar struntar i alla människors lika värde är det inte så konstigt om en och annan riksåklagare inte kan hålla isär sina privata uppfattningar från sin myndighetsutövning.
Lissabonfördragets införande utmålades som en ödesfråga för EU. Om nu fördraget var så viktigt, kanske det vore på sin plats att följa det. Vad sägs om att börja behandla alla medborgare lika, oavsett grupptillhörighet.