Men det stannar inte vid det. Och häri ligger problemet. Mustafa är socialdemokrat i partistyrelsen. Så vad står partiet för?
2010 bjöd Islamiska förbundet in Salah Sultan och Ragheb Al-Serjany. Sultan stödjer sig på falsariet Sions vises protokoll – som använts för pogromer och för nazisternas utrotning av judar – när han påstår att judarna försöker erövra världen.
Sultan sprider enligt tidningen Expo även vandringssägner om att judar ritualmördar kristna och använder deras blod till brödbak. Al-Serjany konspirerar om att judarna kontrollerar världens medier.
Omar Mustafa säger att han tror på dialog med personer vars åsikter Islamiska förbundet inte delar. Men vad skulle han säga om judiska eller kristna föreningar bjöd in föreläsare som brukar ge luft åt grova lögner om muslimer?
Av historiska skäl får de flesta av oss lättare syn på rasism riktad mot judar. När jag ser uttryck för islamofobi brukar jag därför byta ut ordet ”muslim” mot ”jude”. Då blir mönstret uppenbart. Islamofober använder nämligen samma påhittade stereotyper som antisemiter och antikatoliker (”de” föder många barn, ”de” tar över, ”de” brukar våld och så vidare).
Omar Mustafa säger sig ta avstånd från alla yttringar som kollektivt hetsar mot judar, är antisemitiska eller uttrycker rasism. Men han uppskattar den förra turkiska premiärministern Erbakan, som kallat EU för en del av den sionistiska världsordningen och ansåg att judarna ”härskar” och ”styr” i världen. Och han Facebook-gillar Yousef Al-Qaradawi, som kallat Hitlers folkmord på judar för ett ”gudomligt straff”.
Om Mustafa inte kan klargöra att han inte delar de åsikter han ser ut att dela, kan han inte vara kvar i partistyrelsen. Men när Carin Jämtin på tisdagen uttryckte sig ännu vagare än Mustafa och mer än lovligt slafsigt i sitt avståndstagande – antisemitism är ”inte okej” – vill man gärna också höra Stefan Löfvens syn på saken.