- I stället för enskilda kolonilotter vill vi skapa en stor matpark där människor tillsammans kan odla mat, vare sig man bor i stan eller på landet. Där kan vi lära oss av varandras kunskaper samtidigt som det är otroligt socialt och roligt, säger Marina Queiroz som är en av initiativtagarna till matparksprojektet.
I ett tyst och stilla Gottsunda står stadsbönderna Marina Queiroz och Ylva Andersson mitt på en åker med ett måttband mellan sig. Våren är här och sommaren närmar sig.
Första steget är att mäta upp ytan på markområdet. Den mörka jorden räcker och blir över. Nu väntar den på att fyllas med frön som ska bli till grönsaker. Matparken är sedan tänkt att delas upp i en kollektivlott, visningsträdgård och skolträdgård.
- Det är främst i visningsträdgården som lokalbefolkning kan komma och delta och hjälpa till i odlingsarbetet, säger Ylva Andersson.
Matparken ska bidra till ett sundare och friskare Uppsala. Att odla mat på egen hand är enligt Marina Queiroz ett viktigt led i att minska miljöbelastningen. Hon framhåller att är deras lokala produktion är ett hållbart alternativ till dagens resursslösande livsmedelsproduktion.
- En förhoppning är att använda hästplog i fortsättningen, säger hon.
Men i dagsläget syns inga hästar till. På grusvägen längre bort kommer en traktor närmare. Den ska plöja och jämna ut jorden på gärdet så att det blir lättare att så frön. Marina Queiroz och Ylva Andersson är förväntansfulla. De planerar att sätta runt 100 växtsorter, allt från sallad till majrova och savojkål.
Skolelever i Uppsala ska få vara med att förodla pumpor, sallad och gurka. Kollektivgruppen sköter sedan odlingarna så att eleverna kan komma och se resultatet senare i sommar. I kollektivlotten ska människor med viss odlingserfarenhet bjuda in till olika workshops och studiecirklar.
Intill åkern finns en skogsdunge där träd och grenar röjts undan. Platsen är tänkt att vara en lekpark åt skoleleverna som kommer till Gottsundagipen. På marken ligger en stor isärsågad ask. De ska använda de olika delarna till bord och stolar.
- Trädet är över två hundra år gammalt och är helt fantastiskt vackert, säger Mairna Queiroz medan hon stryker handen över den sträva träytan.
De har lagt ner mycket tid på matparksprojektet. Än så länge arbetar de på ideell basis men de drömmer om att en dag kunna försörja sig på matodlingen.
Planeringen påbörjades förra sommaren och under året har kollektivgruppen ägnat sig åt att både hitta bidragsgivare och försöka få folk uppmärksamma. Det har inte alla gånger varit så lätt med tanke på att annonsering kostar mycket pengar. Kollektivgruppen satsar i stället på sättas upp skyltar runt om i staden och hänvisa till deras matparksblogg.
Och människors intresse för projektet växer alltmer, berättar Marina Queiroz. Den akademiska världen har visat sin nyfikenhet och inspirerats av att studera fenomenet kring stadsdelsutveckling, lokal mat och gemenskap. Hon tror att satsningen på social och global hållbarhet kommer att öka i fortsättning.
- Det finns fortfarande en stor osäkerhet över hur populärt det blir men vi ger inte upp i första taget.
Med det sagt fortsätter Marina Queiroz röja undan de utspridda trädgrenarna i skogsdungen. Förhoppningen är stor att platsens stillhet snart ersätts med entusiastiska stadsbönder med samma förkärlek till grönsaksodling som hon själv.