Bakom en häck sitter Ingrid Eriksson och Jan Granath och fikar. De är allt annat än glada över hur det grönskande området förändrats. Hela deras bakgård, som ligger bredvid Hallmans park vid Gamla Uppsalaplan, ägdes tidigare av kommunen men har nu köpts upp av Uppsalahem och här ska två stora hus slås upp, med 16 nya lägenheter.
– Här var helt grönt och en vacker allé. Jättefint var det, berättar Ingrid Eriksson.
Nu blir de av med sin uteplats, något som de inte hade en aning om när de flyttade hit för tre år sedan. Den gigantiska lönnen som kastar sin skugga över gården ligger illa till.
– Det känns jättetråkigt. Ingen av de boende i huset tycker om det här. Någon gård kommer vi inte att få kvar och de nya husen ska byggas i en helt annan stil, säger Ingrid Eriksson.
Som tur var kommer Hallmans park att finnas kvar och i framtiden får Ingrid Eriksson och Jan Granath dricka sitt kaffe där. Här ska snart slänterna fixas till, ogräs tas bort och perenner fyllas på i de redan existerande planteringarna av allium och näva.
Svartbäcken är annars en relativt parkfattig stadsdel. Att området ändå uppfattas som grönt beror troligen på alla de prunkande villaträdgårdarna där syrener hänger över grindarna. Och säkert också på lindarna utmed Svartbäcksgatan och Sköldungagatan och de unga blommande kastanjerna på Gamla Uppsalagatan.
Stiernhielmsplan är en av få parker, uppbyggd som en rund gräsplan omringad av kastanj och lönn. Regnet öser ner, men det hindrar inte nioårige Simon Gertz och hans kompisar från en vild fotbollsmatch.
– Det här är vårt favoritställe att spela på, berättar han lite andfådd.
Lekplatsen längre bort i parken är inget för honom och vännerna. Inte heller verkar de särskilt intresserade av den lilla bersån med bänkar och klängväxter, placerad bakom en plantering med ljuslila allium.
Vill man ut till större grönområden är det naturligtvis Röbo eller området kring Tunakolonin som gäller. Men även mitt inne bland husen ligger en skogsoas.
Bredvid Domarringens skola ståtar Galgbacken och dess snåriga grönska skymmer husen och för besökaren till en avskild om än lite farlig plats. De branta slänterna är inget att leka med, särskilt inte när det regnat och leran ligger förrädiskt hal.
Tar man sig ändå upp på den öppna platån får man en fin utsikt, mitt i en krans av gullregn, ända bort till Domkyrkan och Konserthuset.