I ett par dagar har medierna fyllts av texter, bilder och filmklipp om Greenpeaces aktioner i Sverige. Men aktionen var fel väg att gå om man vill förändra kärnkraftspolitiken, tycker Andrew Jamison, professor vid Århus universitet och tidigare i Lund som skrivit flera böcker och artiklar om Greenpeace sedan 80-talet och studerat folkrörelser.
– Det som gjorde att vi fick en folkomröstning i Sverige om kärnkraften var inte Greenpeace. Det var att folk gick ut på gatorna och protesterade.
Men Greenpeace har genomgått en massmedialisering, säger Andrew Jamison, och det lämnar folket utanför.
– Att någon uppmärksammar risker är så klart jätteviktigt, men här ges ingen plats för gemene man att delta i processen.
Men kanske har Greenpeace ändå tänkt på det. I Uppsala delade man nämligen ut flygblad med uppmaningen om att twittra om aktionerna. Men Andrew Jamison tycker dessutom att Greenpeace skjuter förbi målet med veckans aktioner. Den större frågan om vår tids elförbrukning missas helt.
– Greenpeace borde lägga mycket mer kraft på samarbeten med andra organisationer, i stället för att göra spektakulära, men ändå rätt små, aktioner som de här. För att påverka långsiktigt krävs mer samarbeten och en gemensam politisk strategi, säger han.
En annan som är inne på samma spår är Per Herngren. Han har bland annat skrivit boken Handbok i civil olydnad och har allt sedan 80–talet varit med och genomfört ickevåldsaktioner inom Plogbillsröreslen, bland annat mot kärnvapenanläggningar. Han tror att Greenpeace aktion kan motverkar sitt eget syfte
– Lösningen på problemet som de sätter fingret på är att förbättra säkerheten och bygga helt nya kärnkraftverk. Diskussionen kommer att handla om säkerhet när det egentligen borde handla om kärnkraft, säger Per Herngren som även ser andra problem med aktionen, som att den handlar om ett rent nejsägande och inte visar på alternativ.
– Det görs fantastiska aktioner där mål och mening är ett och samma, som till exempel när man räddar valar och sälar. Då löser man ett problem på ett sätt som motparten kan hänga på. Med veckans aktioner slås i stället en logisk kullerbytta som riskerar att stärka kärnkraften, säger han.
Fokuseringen på medieuppmärksamhet är heller inte bra för förändring. Det för kortsiktigt. Det menar både Andrew Jamison och Per Herngren som på sin blogg skriver om att göra aktioner utan att vända sig till nyhetsredaktionerna.
– En nyhet är en tillfällighet. Om ett par dagar är det gårdagens nyheter. Då måste man göra en ny kampanj, och så fastnar man i ett ekorrhjul av tillfälligheter. Men det är så klart frestande med all uppståndelse man kan få. Uppmärksamhet är ju det som många gånger räknas i samhället.