– Vårt experiment kan ge värdefull kunskap om det gravskick med brandgravar som var förhärskande i Sverige under mer än 3 000 år, säger arkeologen John Ljungkvist vid Uppsala universitet.
Under bronsålder, folkvandringstid, vendeltid och vikingatid fram till kristendomens intåg var den vanligaste begravningsseden att kremera de döda tillsammans med ägodelar och husdjur. Åtskilliga gravar med rester av ben och föremål från sådana likbål har påträffats i Gamla Uppsala.
– Fynden väcker dock många frågor om hur kremeringen gick till och om varför vissa föremål kan vara mycket välbrända, medan andra nästan saknar spår av skador, säger John Ljungkvist.
Vid experimentet kommer bland annat en gris, ett får, ett par hönor, en gås, lergods, en glasbägare, en del textilier och smycken att placeras ovanpå gravbålet.
– Rester av dessa djur och föremål är vanliga fynd i brandgravar, säger John Ljungkvist.
Ett 30-tal arkeologer, osteologer och arkeologistudenter deltar i experimentet, som görs i samarbete mellan Uppsala universitet och Gamla Uppsala museum. Bålet byggs upp under lördagen, tänds vid 19-tiden på kvällen och dagen därpå grävs bålresterna ut.
– Tanken är att de ska användas som referensmaterial i fortsatta studier av förhistoriska brandritualer och brandgravar. Vi vet till exempel var på bålet sakerna låg och hur stor värme de utsatts för, säger John Ljungkvist.
Det finns flera beskrivningar av forntida kremeringar och begravningar, bland annat i Beowulfkvädet.
– Från dem vet vi att de kunde vara spektakulära händelser, nästan skådespel. Vissa saker förstår vi dock bäst genom experiment, säger John Ljungkvist.