Internationella experter menar att lärartätheten inte är avgörande för elevernas framgångar. Gemene hen går på magkänsla och håller inte med: Fler lärare måste väl ändå betyda mer kunskapsöverföring? För att minska konfliktytorna – och inte ge upphov till några magsyreuppstötningar i stugorna – valde Alliansen det säkra före det osäkra. En copy/paste på Socialdemokraternas förslag om färre elevhuvuden per pedagog blev resultatet.
Fast knappt hade dammet hunnit lägga sig innan det var dags för nästa utspel. På gårdagens DN debatt lanserades tre nya idéer.
För det första vill Alliansen införa betyg från årskurs fyra – mot dagens årskurs sex. För det andra ska de nationella proven digitaliseras och rättas externt. För det tredje ska tydligare mål gällande baskunskaper i att läsa, skriva och räkna införas i årskurs ett.
Men vad skulle ett sådant åtgärdspaket kunna tänkas bidra med?
Betyg är nödvändiga för att barnen och deras föräldrar ska få ett konkret grepp om kunskapsnivå och -utveckling. I fyran bör eleverna vara mogna nog för ett sådant steg. Frågan är ändå om Alliansen inte kunde ha avvaktat lite med den utvecklingen i en redan reformtrött skola.
Förslaget gällande att de nationella proven ska digitaliseras och rättas externt är viktigt för att minska den hittills ständigt ökande administrationsbördan för lärarna. I ett pressmeddelande stöder även Lärarnas riksförbund upplägget.
Under de första skolåren läggs grunden för allt som kommer därefter. Att eleven då tillgodogör sig baskunskaperna i att läsa, skriva och räkna är absolut nödvändigt och tydliga mål för detta är välkommet.
Lärare i framkant kan här även ha god hjälp av tekniken, som har visat sig underlätta kunskapsinhämtningen. Detta i och med att den finmotorik som krävs för att skriva för hand annars kan sätta upp hinder för tidig inlärning.
Sammantaget är Alliansens paket inte helt oävet. Men viktigast av allt förblir fortfarande att lärarutbildningen behöver kunna locka kompetenta studenter, och då går det inte att bortse från lönefaktorn.
På gårdagens ledarsida i UNT skrev Gunvor Hildén följande: ”Att ge lärarna betydligt högre lön och karriärmöjligheter är mycket viktigare än mindre klasser ...”. Det har hon naturligtvis alldeles rätt i.
Problemet är bara att lönefrågan är en kommunal angelägenhet, som de styrande politikerna på riksnivå inte rår över.
Sade någon förstatligande?