Från Ulrika Gustafssons tomt kan man skymta taket på en stor ljusgrå byggnad. Det är den rättspsykiatriska enhet där 24 personer som är dömda till rättspsykiatrisk vård kommer att vistas med start från början på 2024.
– Jag undrar över hur mycket insyn det kommer att bli från dem till vår tomt när löven faller. De har börjat fälla träd också, så då blir vi ännu mer blottade, säger Ulrika Gustafsson.
Hon är en av de grannar som är mycket oroade över vad som kommer hända med området när patienterna flyttar in. För några dagar sedan hade regionen ett informationsmöte i Lindbacksskolans matsal. Grannarna var där, men upplevde inte att de fick svar på sina frågor.
– De kunde inte säga om de kommer att ha ett staket runt gården till exempel, berättar Emelie Holmgren.
Det som oroar mest är när patienterna ska börja göras redo för ett liv i det vanliga samhället och kommer att ha frigång.
John Stedt hyr ett hus tillsammans med sin sambo och hennes tre barn precis intill rättspsyks tomtgräns. När de flyttade in var bygglovet redan klart, därför blev de inte frågade om vad de tyckte om bygget. Nu oroas han över att patienterna ska öva frigång på stigen som familjen måste passera för att ta sig ut från sin tomt.
– Våra barn är 6, 8 och 15 år och de kan inte ta sig hemifrån på något annat sätt än att passera där de här personerna ska öva. Det känns jätteläskigt.
Hans sambo, som vill vara anonym, har frågat regionen vilken typ av brott de som bor på avdelningen har begått.
– De sa att det kan vara personer som begått grova våldsbrott som våldtäkter och mord.
När plan- och byggnadsnämnden fattade beslut om bygglovet i början på 2020 fick närmsta grannarna yttra sig, varav åtta var privathushåll. Tre av grannarna hade synpunkter men nämnden vägde samhällsintresset som starkare en de enskilda intressena.
Andreas Thoor, som är områdeschef på stadsbyggnadsförvaltningen på Uppsala kommun, anser inte att de gjorde något fel när de godkände placeringen.
– Det är klart att det är speciellt med vårdbyggnader. Man ska inte placera dem i ett bostadsområde med nära grannar exempelvis mitt i Lindbacken. Men här ligger det skog mellan och är ganska kuperat med berg, det gör att man inte ser byggnaden förrän man kommer väldigt nära. Sedan finns det en närboende som passerar stängslet för att komma till sin bostad och den familjen kan uppfatta att det kommer nära inpå.
Vad gäller bristen på information till grannarna om bland annat frigång kan Andreas Thoor förstå att de hade velat veta mer. Rent juridiskt har kommunen inte brustit eftersom de hörde grannarna innan de godkände bygglovet.
– Men det är en bedömningsfråga hur mycket man ska prata med de som bor nära. Det går inte att höra alla i hela Uppsala hela tiden, utan nämnden är de folkvaldas representanter och vi har följt de rutiner som finns i praxis.
Ett par hundra meter bort från den rättspsykiatriska enheten ligger Uppsala Ponnyklubb. Ridskolan har 880 medlemmar, av dem är 75 procent under 20 år, berättar Gabbi Pernler som är verksamhetschef. En nybörjarklass leder med raka barnryggar in hästarna i manegen.
– Vi är oroliga för att frigången ska vara på våra häststigar. Om de rymmer får ju inte personalen ta fast dem, utan det enda man kan göra är att ringa polisen. Om hästarna blir skrämda kan det bli livsfarligt för de som sitter ovanpå. Särskilt om de är små och ovana, säger Gabbi Pernler och nickar in mot rideleverna som får hjälp av en tränare att ta sig upp på hästryggarna.
Eftersom de bara arrenderar marken och inte äger den fick de inte informationen innan bygglovet var godkänt.
En dryg mil därifrån på andra sidan stan arbetar Tarja-Leena Kirvesniemi som biträdande verksamhetschef på sektionen för psykosvård och rättspsykiatri i Ulleråker. Det är enheten som ska läggas ner och ersättas av den i Jälla. Beslutet fattades 2016 för att lokalerna var nergångna. Regionen beslutade då att sälja byggnaden till kommunen som ska riva och bygga bostäder. Tarja-Leena har på ett möte försökt berätta för de boende vad det kommer innebära för Jälla att ha den här typen av vårdinrättning där.
– Vi berättade att i Ulleråker har vi skolor och förskolor i närheten av rättpsyk. Vad det gäller rymningar känner jag bara till en under alla de år jag har jobbat med det här. Det var för något år sedan och patienten kom sedan kom tillbaka med polis utan att något särskilt hade inträffat.
Hon berättar att de som ska vårdas på anläggningen har personal som vakar över dem dygnet runt, och det är en lång utslussningsprocess tills de skrivs ut.
– Om de får veta hur rättspsykiatrin fungerar tror jag de blir mindre oroliga.
De är oroliga över var frigången ska ligga och att det inte finns något staket runt vissa delar av tomten.
– Nu har chefsläkaren bestämt att frigången inte kommer att vara på den sida där det bor en familj. Vi har pratat om att vi skulle vilja ha staket men det är inte klart än.
Tillbaka i Jälla tar mamman som bor i huset intill rättspsyk med sig sina barn in för att laga middag. Innan hon går in säger hon:
– Det går inte att jämföra med Ulleråker som är ett detaljplanerat område med belysning och mycket folk i rörelse. Här är vi ensamma i skogen och om vi skriker är det ingen som hör oss.
Gruppen med oroliga grannar vandrar vidare runt vårdinrättningen. De är oroliga för hur rättspsyk ska påverka deras huspriser och för en planerad etapp två. Alltså att det ska bli dubbelt så många intagna, 48 stycken, något som krupit fram när de luskat efter mer information.
Regionrådet Björn-Owe Björk (KD) bekräftar att det behövs fler rättspsykiatriska vårdplatser i Uppsala, men i nuläget är det inte bestämt var de ska placeras. Med facit på hand är han tveksam till om det blev så bra att lägga ut bygget av rättspsyk på entreprenad.
– Det var den modell regionfullmäktige valde 2017. Nu kan jag se att det hade varit ett bättre alternativ att köpa mark. Då hade vi kunnat bestämma över placeringen. Nu har vi inte den rådigheten.
Han har mött de oroliga grannarna, försökt svara på deras frågor och kan se att regionen borde ha satsat mer på att informera.
– Formellt har ingen gjort något fel, men med facit på hand borde vi så fort vi gjort upphandlingen haft en dialog med de boende och tydligare förklara vad det var vi hade för avsikt att bygga. Det möte vi hade med dem för en vecka sedan borde vi haft långt mycket tidigare.