Lars Sandén Warg vaknade av den kraftiga explosionen under natten mot torsdagen. Han känner hopplöshet inför situationen – men tänker bo kvar i området.
Han är bosatt i närheten av de drabbade husen.
– Jag vaknade av en väldig smäll som gjorde att jag nästan lyfte från sängen. Jag kände en kraftig tryckvåg och det rasade ned tavlor från väggen, säger han.
Efter explosionen tog han sig utomhus, liksom flera andra grannar, och hörde höga skrik från de drabbade husen. För honom fanns det aldrig några tvivel på att det rörde sig om ett sprängdåd:
– Jag förstod att det var en sprängning eftersom de skjutit mot ett av husen förut.
Trots att det nu varit en skjutning och en sprängning i området tänker han inte flytta.
– Jag känner hopplöshet och maktlöshet men jag tänker bo kvar, det här måste ta slut någon gång. Det är sorgligt att det drabbar så många helt oskyldiga.
Även Robin Söderberg bor nära de skadade husen. Han har bara bott i Fullerö sedan början av året. Han vaknade av den kraftiga detonationen och kände hur sängen skakade. När han tittade ut genom fönstret såg han först ingenting i mörkret och dimman men sedan såg han grannar som sprang mot de sprängda husen och då förstod han att något hade exploderat.
– Visst har man tankar på att flytta när sådant här händer, men samtidigt händer det på så många platser just nu så man vet inte vart man skulle vilja flytta.
Robin Söderberg.
– Det här är egentligen ett lugnt område med många barnfamiljer. Det är så tragiskt att det händer något sådant här, säger han.
Andra grannar valde att lämna området under morgontimmarna. Ett par som bor i ett av husen närmast de sprängda husen packade in väskorna i bilen och körde från platsen på torsdagsmorgonen, men avböjde att prata med UNT.
En småbarnsmamma som bor några hus bort vaknade av explosionen.
– Vi hörde en jättesmäll och det skakar i hela huset. Vi blev jätterädda för vi förstod först inte vad som hade hänt.
En småbarnsmamma vaknade av explosionen.
Hennes barn sov i rummen närmast explosionen. Hon berättar att hon inte visste hur hon skulle agera.
– Vi visste inte om vi kunde gå ut eller om det fortfarande var pågående. Vi höll oss längst bak i huset och försökte titta ut genom fönstren.
Hon berättar att de nyligen flyttat till kvarteret. Men hon tror inte att hon hade känt sig tryggare någon annanstans.
– Det händer ju sånt här överallt i hela Uppsala. Så det är svårt att känna sig skyddad.
En annan granne berättar att han gick ut på gatan efter explosionen.
– Skriken var det värsta. Det var som en krigszon. Det går inte att beskriva.