Lars SandĂ©n Warg vaknade av den kraftiga explosionen under natten mot torsdagen. Han kĂ€nner hopplöshet inför situationen â men tĂ€nker bo kvar i omrĂ„det.
Han Àr bosatt i nÀrheten av de drabbade husen.
â Jag vaknade av en vĂ€ldig smĂ€ll som gjorde att jag nĂ€stan lyfte frĂ„n sĂ€ngen. Jag kĂ€nde en kraftig tryckvĂ„g och det rasade ned tavlor frĂ„n vĂ€ggen, sĂ€ger han.
Efter explosionen tog han sig utomhus, liksom flera andra grannar, och hörde höga skrik frÄn de drabbade husen. För honom fanns det aldrig nÄgra tvivel pÄ att det rörde sig om ett sprÀngdÄd:
â Jag förstod att det var en sprĂ€ngning eftersom de skjutit mot ett av husen förut.
Trots att det nu varit en skjutning och en sprÀngning i omrÄdet tÀnker han inte flytta.
â Jag kĂ€nner hopplöshet och maktlöshet men jag tĂ€nker bo kvar, det hĂ€r mĂ„ste ta slut nĂ„gon gĂ„ng. Det Ă€r sorgligt att det drabbar sĂ„ mĂ„nga helt oskyldiga.
Ăven Robin Söderberg bor nĂ€ra de skadade husen. Han har bara bott i Fullerö sedan början av Ă„ret. Han vaknade av den kraftiga detonationen och kĂ€nde hur sĂ€ngen skakade. NĂ€r han tittade ut genom fönstret sĂ„g han först ingenting i mörkret och dimman men sedan sĂ„g han grannar som sprang mot de sprĂ€ngda husen och dĂ„ förstod han att nĂ„got hade exploderat.
â Visst har man tankar pĂ„ att flytta nĂ€r sĂ„dant hĂ€r hĂ€nder, men samtidigt hĂ€nder det pĂ„ sĂ„ mĂ„nga platser just nu sĂ„ man vet inte vart man skulle vilja flytta.
Robin Söderberg.
â Det hĂ€r Ă€r egentligen ett lugnt omrĂ„de med mĂ„nga barnfamiljer. Det Ă€r sĂ„ tragiskt att det hĂ€nder nĂ„got sĂ„dant hĂ€r, sĂ€ger han.
Andra grannar valde att lÀmna omrÄdet under morgontimmarna. Ett par som bor i ett av husen nÀrmast de sprÀngda husen packade in vÀskorna i bilen och körde frÄn platsen pÄ torsdagsmorgonen, men avböjde att prata med UNT.
En smÄbarnsmamma som bor nÄgra hus bort vaknade av explosionen.
â Vi hörde en jĂ€ttesmĂ€ll och det skakar i hela huset. Vi blev jĂ€tterĂ€dda för vi förstod först inte vad som hade hĂ€nt.
En smÄbarnsmamma vaknade av explosionen.
Hennes barn sov i rummen nÀrmast explosionen. Hon berÀttar att hon inte visste hur hon skulle agera.
â Vi visste inte om vi kunde gĂ„ ut eller om det fortfarande var pĂ„gĂ„ende. Vi höll oss lĂ€ngst bak i huset och försökte titta ut genom fönstren.
Hon berÀttar att de nyligen flyttat till kvarteret. Men hon tror inte att hon hade kÀnt sig tryggare nÄgon annanstans.
â Det hĂ€nder ju sĂ„nt hĂ€r överallt i hela Uppsala. SĂ„ det Ă€r svĂ„rt att kĂ€nna sig skyddad.
En annan granne berÀttar att han gick ut pÄ gatan efter explosionen.
â Skriken var det vĂ€rsta. Det var som en krigszon. Det gĂ„r inte att beskriva.