Gräla är okej - men bli sams igen

Visst kan man vara osams inför barnen. Men det gäller att vara tydlig och avsluta vuxenkonflikten.

Foto: Scanpix

Uppsala2009-07-16 10:00
Barnen märker om föräldrarna i grunden är intresserade av att bli sams igen.
Att vara kärleksfull innebär också att kunna lösa sina konflikter på ett konstruktivt sätt, föräldrar emellan. För barnens skull.
- Det viktigaste är att känslorna är tydliga, att föräldrarna argumenterar om det de bråkar om och att det blir en avslutning som både syns och känns för barnen, säger Elia Psouni, psykolog, universitetslektor och forskare.

Elia Psouni forskar specifikt på familje- och föräldraskapspsykologi.
- Barnen förväntar sig en kulminering och ett avslut på bråket. Annars ligger konflikterna och gror och det stressar barn. Genom att diskutera färdigt och komma till en lösning, be om ursäkt, krama varandra, kanske säga att "det här var ju onödigt" återetablerar balans i interaktionerna samtidigt som man visar för barnen hur konflikter kan hanteras konstruktivt.

Föräldrarna kan på detta vis skapa en kärleksfull stämning för hela familjen. Och som vuxen måste man orka och ha tålamod att förklara konflikten för barnet - även efteråt. Och kanske flera gånger.
- Det är viktigt att föräldrarna är väldigt noga med att poängtera att barnet inte utgör problemet, utan att det är de vuxna som inte är överens, som har hamnat i en konflikt som de nu måste lösa, säger Elia Psouni.
- Som vuxen måste man ta ansvar och vilja ge sina barn möjligheten att förstå att konflikter och kärleksfulla relationer kan samexistera. Man kan säga: "Detta är något jag och pappa måste fixa själva och det var dumt att gräla framför dig. Vi är ledsna för det och du behöver inte oroa dig för vi ska prata mer i kväll och lösa det", säger Elia Psouni.

Föräldrar som är våldsamma mot varandra, fysiskt eller verbalt, som verkligen sårar varandra och ofta bråkar på ett destruktivt sätt, påverkar sina barn negativt.
- Barn blir fysiskt stressade av våldsamma och obehagliga konflikter. Detta kan påverka deras utveckling på många sätt. De har ofta svårare att koncentrera sig och kan komma att ligga efter i skolan, och kan i extrema fall utveckla våldsamma beteenden själva. De kan hamna i situationer som mobbare eller mobboffer.
- Svåra bråk hemma kan också påverka barnens personlighet och självbild på ett negativt sätt. Barnen kan känna att de inte är värda en kärleksfull miljö eller lära sig att de inte kan påverka sin miljö på positivt sätt och lära in "uppgivenhet".

- Barn som upplever många svåra gräl skyller ofta på sig själva, mår väldigt dåligt och kan i extrema fall bli deprimerade och börja skada sig själva.
Att låtsas som ingenting och sopa allt under mattan trots osämja inför barnen, är inte heller bra. Att idealisera vuxenrelationen ger följdverkningar för barnen genom livet.
- Det finns kvar inombords hos barnet, som i stället för att lära sig att ta tag i sina problem kanske lär sig att idealisera bort dem. Vi vet genom forskning att en sådan inställning kan visa sig vara mindre optimalt, om man senare i livet stöter på svårigheter och mår dåligt. I extrema fall kan det bli handikappande för personen, hindra hans eller hennes chanser att leva ett fullt och rikt liv, säger Elia Psouni.

Mycket osämja skapar inkonsekvens
Frekventa och svåra konflikter mellan de vuxna i familjen kan göra själva föräldraskapet inkonsekvent, eftersom föräldrarna är slitna av att bråka.
Föräldrarna orkar inte ta ytterligare konflikter med barnen. De orkar inte hålla ställningarna och kan ge efter barnens gnäll om de precis har bråkat med varandra. Några timmar tidigare hade de kanske ställt sig negativa till barnens önskemål men ger nu efter i stället.
Föräldrar ställer allmänt lägre krav på moget uppträdande från barnens sida om det är mycket bråk dem emellan. Det kan bero på skuldkänslor för de egna grälen.
Dessutom kan föräldrarna ofta uppvisa mindre kärleksuttryck gentemot barnen, vilket kan bero på psykologiskt avstånd ifrån dem.

Elia Psounis forskning
Elia Psouni forskar inom utvecklingspsykologi och familje- och föräldraskapspsykologi. Hon är legitimerad psykolog med utbildning i kognitivbeteendeterapi (KBT), disputerad i England (1999, Bristol University), och i dag senior lektor i utvecklingspsykologi och psykobiologi, verksam vid Högskolan i Kristianstad och Lunds Universitet.
- I min forskning studerar jag hur individens tankar och känslor om sitt barn och dess behov, och om sig själv som förälder, påverkar hennes/hans handlingar som förälder, och hur detta påverkar samspelet mellan föräldrar och barn, säger Elia Psouni, och fortsätter:
- Människors sätt att tänka kring sina uppväxterfarenheter påverkar deras förmåga att överföra trygghet till de egna barnen. Samtidigt utvecklar föräldrar ett eget sätt att representera och förhålla sig till sitt barn, som inte enbart bestäms av deras egna uppväxterfarenheter utan påverkas starkt även av själva samspelet med barnet.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om