Den heta sommaren är över. Molnen vilar blyertsgrå över Gottsunda, och en och annan fotgängare sneglar oroat uppåt. Hinner de hem torrskodda?
Utanför Gottsundaskolan är det nästan folktomt. Skolan är slut för dagen och de få som fortfarande släntrar ut genom dörrarna drar snabbt i väg på cykel eller styr stegen in i Gottsunda centrum på flykt från det tilltagande regnet. Men fjortonårige Anton Stern har inte så bråttom.
– Hur Gottsunda är i dag? Lugnare! För ett år sedan låg det alltid glas från krossade fönster på marken. Det kändes lite farligare här då, säger han.
Hesham El-Masry, som går längs stenplattorna tillsammans med nioårige sonen Mohammed El-Masry, stannar gärna upp och pratar gärna om den nya lugna stämningen. I sitt jobb som fritidsledare på Gottsundaskolan träffar han ungdomar hela dagarna och kan vittna om hur det verkligen satsats på dem det senaste året.
– De finns mer för dem att göra nu, flera har fått praktikplatser och det ger lugn och ro. Då har de ett sammanhang, de går till jobbet och är trötta om kvällarna och går och lägger sig i stället för att vara ute. Och snart öppnar fritidsgården i Treklangen, det blir ännu en plats för ungdomarna, säger han och tittar bort mot byggarbetarna ett stenkast bakom honom.
Hesham El-Masry har fem starka anledningar att själv göra vad han kan för att skapa lugn i Gottsunda: de fem egna barnen som är i åldrarna 2 till 16 år. Förra hösten oroade han sig för att hans äldsta barn skulle hamna i fel sällskap.
– Vi är många som jobbar för de ungas skull, och vi orkar eftersom vi jobbar härifrån, säger han med handen mot hjärtat.
– I dag är det lugnt här i Gottsunda, tack vare att vi jobbar tillsammans. Jag hoppas att det får fortsätta så.
Hesham El-Masry är långt ifrån den ende som hyllar det nya, fördjupade samarbetet mellan de vuxna som möter stadsdelens ungdomar. På en gata några kvarter längre norrut sitter polisen Robert Alvrud bakom ratten i sin grå civilbil. Han är på väg till Gottsunda factory, arbetsmarknadsprojektet i Gottsunda centrum, för att kolla läget efter semestern.
– Vi har haft ett fantastiskt bra samarbete med Gottsunda factory. De har ordnat fram praktikplatser och vi har ordnat fram ungdomar, säger han.
Robert Alvrud har jobbat här i Gottsunda i snart ett år nu. Inte som närpolis, även om det också finns tre sådana i området sedan årsskiftet, utan som chef för den operativa förstärkningsgruppen bestående av sex poliser som bildades i mitten av september. Stressade beslutsfattare ordnade fram pengarna. Hela landets tv-kameror var då riktade mot Gottsunda, där stenkastande ungdomar tände eld på bilar och hindrade utryckningsfordon att komma fram. Gottsunda nämndes i samma oroade andetag som Rinkeby, Tensta och Rosengård.
I många månader har det nu varit lugnt i Gottsunda, säger Robert Alvrud. Inga vinande stenar och bara någon enstaka bilbrand. Men han minns den spända stämningen mellan polisen och många av stadsdelens ungdomar.
– Det var en hel del skällsord. Vi blev kallade grisar, snuthoror, svin och såna saker. Men så fort vi lät dem prata av sig om hur upprörda de var över hur polisen agerat särskilt under upploppen så kom vändningen.
I dag beskriver han relationen mellan polis och ungdomar som bra.
– Även om inte alla vill prata med oss har vi respekt för varandra. När vi är ute på ett ingripande i dag ser vi till att ha tid att prata ut med ungdomarna så att vi inte lämnar något halvfärdigt, bygga relationer med dem. Myndigheterna har gett oss möjlighet att ta den tiden.
Myndigheterna, ja. Det lovades mycket när bilarna brann som värst. Och Robert Alvrud tycker att en hel del har uppfyllts; inte minst har samarbetet mellan polisen, socialtjänsten och skolan blivit avsevärt mycket bättre.
– Genom att hitta rutiner för att samtala bättre och hjälpas åt för att nå ungdomarna i tid tror jag inte att vi behöver komma dit vi var hösten 2009 igen.
Visst har det funnits samarbetsförsök tidigare. Den så kallade Gottsundaprocessen, till exempel, drog i gång 2004 för att minska utanförskapet och utveckla stadsdelen. Men oroligheterna hösten 2009 tycks ha blivit den där hårda sparken i baken för samtliga inblandade parter att verkligen göra allvar av de fina orden. Egentligen skulle Robert Alvrud och hans kolleger bara stanna ett halvår. Men de får vara kvar ett tag till eftersom det har gått så bra. Och för att de själva tyckt att det varit så roligt.
– Det finns så många fler goda krafter i Gottsunda än jag förväntat mig.
Robert Alvrud passerar Bandstolsvägen, som strikt geografiskt ligger i Valsätra, men av många förknippas med Gottsunda. Här finns en av dessa goda krafter. Raed Alshammari står lutad bakom disken i sin kiosk och hoppas att solen ska komma fram snart så att han får några kunder. Till vänster om honom står dörren öppen till det kafé han driver vägg i vägg med kiosken, där många av stadsdelens ungdomar hänger om kvällarna och spelar biljard eller tittar på film.
– Det är det här som är det riktiga Gottsunda centrum, skrattar han men bakom skrattet finns ett allvar.
Raed Alshammari ligger också bakom Första steget, som stöttar ungdomar som haft en tuff uppväxt. Han säger att det som hände förra hösten inte var så stort som det utmålades. Men han tillägger i nästa sekund att stämningen är en helt annan i Gottsunda i dag. Att i princip allt blivit bättre.
– Grundproblemet i Gottsunda är sysslolösheten. Men det finns mycket mer för ungdomar att göra i dag, i sommar har många haft sommarjobb som kommunen ordnat fram. Gottsunda factory gör mycket. Och poliserna som finns här nu är jättebra, de kliver ur bilarna och lär känna ungdomarna. Samarbetet mellan alla har blivit så mycket bättre.
Det låter som rena idyllen här?
– Ja ... jo, men mycket är bra. Nu pratar ungdomar mer om vad de ska göra, att de vill jobba och utbilda sig. Vi vuxna måste fortsätta finnas här för dem. Det är viktigt att inte glömma området.