Per Fernqvist har bott i Gottsunda/Valsätra i 20 år. På Bandstolsvägen har han själv blivit vittne till många våldsdåd.
På måndagskvällen ägde ett misstänkt mordförsök rum på Bandstolsvägen i Valsätra – bara några hundra meter från Per Fernqvists bostad.
– Man har slutat att förvånas tyvärr. Våldet har blivit en del av vår vardag här, säger han.
Han flyttade till Gottsunda/Valsätra för 20 år sedan. Men Gottsunda 2004 är långt ifrån samma område som Gottsunda 2024. Tryggheten har bytts ut mot våld och enligt Per verkar det bara bli värre med åren.
– Tryggheten jag kände då känner jag inte längre. Jag pratade med en granne som bott här ännu längre än mig. Hon berättade att man för 30 år sedan inte ens behövde låsa cykeln eller dörren. Då förstår man vilken negativ utveckling som har skett här. Det är en våldsspiral som bara eskalerar.
Rent konkret, hur är våldet en del av vardagen?
Våldet har blivit en del av vardagen i Gottsunda, menar Per.
– Sprängningar, skjutningar och brinnande bilar. Avspärrningar, blod på marken, blåljus, kravallpoliser och hundar. Det är liksom vardagsmat, inget ovanligt alls.
Per bor i en lägenhet tillsammans med sina två barn, som båda är i övre tonåren. Både han och barnen har blivit vittnen till flera våldsdåd.
– Det senaste är att min son blev vittne till midsommarskjutningen, där en 14-årig pojke blev skjuten i benet i Gottsunda. Han såg händelseförloppet från balkongen, hur gärningsmännen flydde in i skogen.
Pers barn har växt upp med våldet strax utanför dörren. Det har varit en del av deras uppväxt, berättar han.
– Vi brukar höra att det smäller ute, ibland flera gånger i veckan. Vi brukar fråga oss om det är pistolskott eller fyrverkerier, för det låter exakt likadant. Det har hänt så ofta att vi alltid säger "gott nytt år" till varandra när det smäller. Egentligen är det kanske inget man ska skämta om, men det sker året om. Och det har blivit ett sätt för mig att avdramatisera det för barnens skull.
Varför väljer du att stanna i Gottsunda trots allt?
För Per Fernqvist är det självklart att stanna i Gottsunda, trots allt som sker.
– Jag vill inte fly från problemen, utan snarare vara kvar här och försöka agera som en positiv förebild och föregå med gott exempel. Om alla som inte är en del av våldet flyttar härifrån blir det bara ännu mer segregerat. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Jag vägrar att blunda för det som sker.
Har du varit orolig för din och dina barns säkerhet?
– Nej, inte förrän nu. Det som har känts betryggande är att polisen har sagt att våldet i regel sker inom gängen. Men det har förändrats och risken för att fel person ska bli måltavla känns större än någonsin.
Även om Per har blivit härdad genom åren är det fortfarande vissa situationer som gör honom illa till mods.
"Det värsta är när det har skett skjutningar nära förskolor och lekparker", säger Per.
– När dåden sker i nära anslutning till förskolor och lekparker. Det är obehagligt. Det sker sprängningar och skjutningar och så ser man barn leka i sandlådan precis vid avspärrningarna dagen efter. Vid sådana situationer kan jag känna mig chockad, tänk om ett barn skulle drabbas av det här hänsynslösa våldet.