I år infaller det persiska nyåret fredagen den 20 mars. Närmare bestämt klockan 23:45 svensk tid. Men nyårsbordet dukas redan tisdagen innan, på eldkvällen. Då hoppar man över eldar och äter en grönsaksomelett, koko sabzi, eller en speciell soppa med grönsaker och bönor, ash reshteh. Det berättar Fati Saberi.
– Men jag firade inte eldfesten i år. Jag jobbade till sju och sedan lagade vi mat hemma, jag och min man, säger hon.
Hon berättar att det nu blir år 1394 enligt persisk tideräkning.
Fati Saberi arbetar som tandsköterska och hennes man Shahryar Bakhshipoor undervisar i musik och arbetar som integrationspedagog och behandlingsassistent. De bor i centrala Uppsala i en lägenhet som doftar parfym och lyses upp av två stora kristallkronor. Det är onsdag kväll och de ska öva tillsammans med två musiker. Dagen därpå ska de uppträda på en iransk nyårsfest på Lidingö.
Fati Saberi berättar att man före och efter nyårsafton firar med kompisar. På själva nyårsafton samlas familjen.
– Då brukar vi gå till den äldre generationen. Där tar vi det lugnt, pratar minnen och väntar på klockan. Sedan kramas och pussas vi och önskar varandra gott nytt år. De äldre ger presenter till de yngre. Jag får varje år från min mamma, berättar Fati Saberi som själv har en vuxen dotter.
Vi går igenom vad hon har dukat upp på det låga bordet intill platt-tv:n i vardagsrummet. Pistagenötter har de alltid framme. Sockerklubborna och kakorna är inte heller speciella för nyåret. Däremot finns det sju obligatoriska saker som börjar på bokstaven s och symboliserar sådant som hälsa, tålamod, glädje och skönhet. Det är vitlök, olika frukter, hyacinter, vinäger och kryddor. Längst bak står en avlång kruka med groddar, sabzeh. Med den önskar man en bra skörd.
Allt börjar som sagt inte på s och allt är inte ätbart, till exempel guldfiskarna som betyder att livet går vidare och en tjock brun bok med dikter av favoritpoeten Hafez som levde för 600 år sedan. På bordet ligger också några kokta ägg i en skål. De är målade i olika mönster.
– Äggen symboliserar att även om vi är av olika folkslag så är vi lika, förklarar Shahryar.
I Iran är det varmt. Där går man ut och har picknick med familj och vänner sista dagen i nyårsfirandet. Då slänger man sabzeh, groddarna, i floden.
– Här slänger jag det i Fyrisån, säger Shahryar.
– Nej det gör du inte alls, säger Fati och ser förskräckt ut.
Shahryar Bakhshipoor skrattar.