Hon står på balkongen, hejar och visar var jag ska gå in. Först en liten hall, sen en trappa upp. Lägenheten är på andra våningen.
– Kom in hit först, ropar hon från vardagsrummet.
– Här ser du framtiden.
Görel Levin pekar mot Treklangens skola som ligger precis nedanför hennes fönster.
På skolan går barn från förskoleklass till årskurs sex och från hennes lägenhet ser vi tydligt att de har rast just nu.
– De är så otroligt aktiva. Jag känner glädje och värme när jag tittar ut och ser hur olika barn samsas i leken, säger Görel Levin som är 73 år.
Det var år 1976 som hon och maken, Göran, flyttade från Karlskrona till Gottsunda. De bosatte sig i ett nybyggt radhus, ganska nära där de bor nu. Gottsunda var nytt då, stadsdelen byggdes i huvudsak under 1970- och 1980-talen.
– Vi tyckte att det var spännande att flytta hit. Min man jobbade inom flygvapnet så vi var vana att flytta. Att skogen låg precis intill var ett plus, säger Görel Levin.
De trivdes kanonbra och bodde kvar i radhuset tills deras två barn blev vuxna och flyttade hemifrån. Sen flyttade de till lägenheten där de bor nu.
– Vi har aldrig ångrat våra 42 år i Gottsunda. Det har varit en underbar tid, säger Görel Levin.
Hur skulle du beskriva Gottsunda?
– Gottsunda är en liten stad i den stora staden. Det är nära till natur. På vintern finns det fullt av skidspår i Gipen och på sommaren har vi bad i Sunnersta. Här finns skog och parker, fotbollsplaner och kolonilotter. I Gottsunda centrum finns vårdcentral, matbutik, second hand-affär, simhall, Träffpunkt Treklangen med underhållning och aktiviteter, och senaste tillskottet ett jobbcentrum. Här finns allt – jag behöver aldrig åka in till stan, säger Görel.
Men alla är inte lika begeistrade som hon. Bland annat klassades Gottsunda/Valsätra av nationella polisen som ett av Sveriges särskilt utsatta områden i juni år 2017.
– Många i min bekantskapskrets ryggar tillbaka när jag berättar att jag bor i Gottsunda och säger: ”Nej, men inte i den hemska stadsdelen”. Min uppfattning är att de som är mest negativt inställda är de som aldrig varit här. Under en period i början av 2010-talet tyckte jag också att media blåste upp och förstorade nyheterna härifrån så att de blev överdrivet negativa. Men så är det inte längre, säger Görel Levin, och tillägger:
– Jag är inte rädd i Gottsunda men jag är inte naiv. Jag går inte ensam ute på kvällarna och ser jag ett gäng människor komma mot mig blir jag mera på min vakt. Fast det gäller ju andra stadsdelar också.
Är Gottsundas dåliga rykte orättvist?
– Det är hemskt och jag blir ledsen av att ryktet är så dåligt. Men samtidigt kan jag inte säga att det är orättvist, det är ju en realitet att det händer mycket här. Såklart förmörkas stadsdelen av alla skjutningar och kriminalitet.
Hon har inte mycket till övers för alla politiska löften som duggat tätt över Gottsunda och gillar inte att statsministern Stefan Löfven fick se en friserad del av stadsdelen när han kom på besök för några år sedan. Det var området bakom kyrkan han fick se och inte Bandstolsvägen i Valsätra.
Görel vill inte försköna bilden av Gottsunda men gärna lyfta stadsdelens goda sidor. Just det där att ha nära till så mycket och inte minst till ett levande folkliv.
Känner du en massa folk i Gottsunda?
– Nej, men jag känner mina grannar, vet vilka som bor häromkring och jag nickar åt många invandrare. Det finns en kvinna som alltid kommer fram och kramar mig. Jag är öppen och pratar med människor och frågar hur de trivs, säger hon.
Görel Levin sjunger i Tonetterna, Gottsundas pensionärskör, är med i pensionärsföreningen SPF Gottsunda och ingår i ett gäng som reser till olika platser i Europa. Under en period var hon med i Gottsundateaterns uppsättning av Gösta Knutssons ”Pigge Lunk”. Skådespelarna var pensionärer och femteklassare.
– Lång tid efter att vi slutat med pjäsen stannade barnen alltid till och pratade när vi sågs i centrum, säger hon.
Hon har även varit volontär och hjälpt nyanlända personer med läxläsning på språkkafé i Gottsundakyrkan.
– Det gav jättemycket. Jag träffade så underbara människor som ville lära sig språket för att komma in i det svenska samhället. Jag försökte hjälpa dem så gott jag kunde. Någon kunde vara analfabet och då fick vi använda pekböcker för att kommunicera, säger hon.
Det finns två saker som Görel Levin saknar i Gottsunda, det ena är polisstationen som det pratats om länge, och det andra är ett trygghetsboende för äldre. Hon vill inte flytta till någon annan stadsdel bara för att hon inte längre klarar sig i lägenheten.