Göran Larsson gav sin son en njure

Solen står i zenit över Marma utanför Älvkarleby. Björn och Göran Larsson sitter i skuggan på verandan och njuter av sommarlugnet. Särskilt många sådana stunder blev det inte under sommaren för fyra år sedan.

I juli fick Björn Larsson plötsligt feber och ont i ryggslutet. Vanlig influensa trodde han, och bäddade ned sig i sängen. Men febern och värken vägrade släppa taget.

Efter fem dagar åkte han till Skutskärs vårdcentral. Där fick han penicillin av en läkare som sade att det troligen var en urinvägsinfektion som slagit ut Björn Larssons högra njure. Men penicillinet var effektlöst och Björn Larsson blev tvungen att åka akut till Akademiska sjukhuset. På röntgenplåtarna upptäckte läkarna en konstig utväxt på Björn Larssons högra njure. Dessutom var hans vänstra njure skrumpen och helt ur funktion. En lång och komplicerad utredning inleddes.
- Först trodde läkarna att det var en tumör. De tog ut en bit och analyserade. Man hade till och med konstaterat vad det i så fall var för form av cancer. Sen hade de ett extra möte och kom på att det var en inflammation som gjort njuren helt missformad, säger Björn Larsson och lutar sig tillbaka i stolen.

Sommaren blev tung för familjen Larsson. Björn var i akut behov av en ny njure. Han fick en dialyskateter inopererad och åkte sjuktransport till Akademiska sjukhuset för dialysbehandling tre, fyra gånger i veckan.

I samma veva startade en ny utredning för att undersöka om någon i familjen skulle passa som donator. Den visade att det bara fanns ett alternativ: 55-årige Göran Larsson. Björns yngsta bror var för ung och hans mamma och två andra syskon har diabetes.
Men var Göran Larsson beredd att skänka sin son sin ena njure?
- Det var aldrig något jag tvekade över. Om jag nu hade en njure som fungerade så var det inget snack, säger han.

Utredningen tog ett år och Göran Larssons hälsa undersöktes i detalj. Men transplantationen var inte helt okomplicerad. Björn och Göran Larssons blodgrupper stämde nämligen inte alls. Risken var stor att Björns kropp inte skulle acceptera njuren.
- För några år sen hade det inte fungerat alls med så olika blodgrupper. Men som tur är har forskningen gått framåt, säger Göran Larsson.

I mars 2007 åkte Göran och Björn Larsson in till Akademiska sjukhuset för att genomföra transplantationen. För Björn Larsson märktes resultatet på en gång. 30 minuter efter att han kom från uppvaket kunde han gå omkring.
- Det var häftigt att man såg resultatet på en gång. Jag blev piggare för varje dag, säger han och vänder sig till Göran.
- Du måste ha haft två kanonbra njurar! Fast jag tyckte ganska synd om dig.

För Göran Larsson vacklade hälsan rejält efter operationen. Bukhinnan läkte inte fast som den skulle och återhämtningen tog dubbelt så lång tid som normalt.
- Jag var i bedrövligt skick. Men det var aldrig någon fara för mitt liv och jag har aldrig ångrat att jag gav Björn en njure, säger Göran Larsson som är helt besvärsfri i dag.

Transplantationen har satt sin prägel på familjens liv. När Björn Larsson blev sjuk hade han just gått ut andra året på hotell- och restauranglinjen på Högbergsskolan i Tierp. På grund av sjukdomen blev han tvungen att skjuta upp studierna ett år.

I dag har han tagit studenten och arbetar på en italiensk restaurang i Stockholm. Men även om hans kropp tagit emot den nya njuren väl, måste han vara noga med hälsan. Han äter mediciner, måste dricka drygt två liter vatten per dygn och åker till sjukhuset var tredje månad för en kontroll.

Göran Larsson gav sin son en njure

För fyra år sedan lade 22-årige Björn Larssons högra njure av - samtidigt visade sig hans vänstra vara skrumpen. Nu lever han nästan som vanligt igen tack vare att hans pappa Göran gav bort sin ena njure.