Godisstopp ett år

— Ah, lukten av socker, säger Sandra Dibi och ler lyckligt.
Hon har just plockat ihop en påse smågodis, fast det inte är lördag. Första godiset på ett helt år. Så lång tid har det gått sedan hon och storasyster Sofia Dibi införde ett års godisförbud.

I början var det ganska jobbigt. Till exempel när man fick tacka nej när de bjöd på godis i skolan (Vaksalaskolan).
— Och på kalas har vi antingen tackat nej till godispåsar eller tagit hem dem till mamma, berättar Sofia.
I stället för lördagsgodis har de köpt en ask vindruvor.
Och så har de fått äta glass utan choklad, dricka läsk och äta chips.

De tror inte att de hade klarat att avstå helt från godis så länge, om de inte blivit lovade 2 500 kronor var som belöning. Pengarna har mormor och morfar, pappa och mamma samlat ihop. Sandra och Sofia ska använda pengarna i sommar när de ska åka till Frankrike med sin pappa. Han kommer därifrån och deras kusiner bor där.
— Det blir nog pengar över, tror Sandra.
Idén till godisstoppet fick de när mamma berättade att hon haft ett sådant uppehåll när hon var liten. Nu känns det jättebra att det här året är slut, tycker båda två.
Kan ni tänka er fler godisstopp?
— Inte igen, säger Sofia Dibi.
— Nej, säger Sandra Dibi och skakar på huvudet.

Godisstopp ett år - det gick!

Skulle du kunna vara utan godis ett helt år? Systrarna Sofi och Sandra Dibi, 10 och 8 år, kunde. Men de blev ganska frestade när andra åt. Tidigare den här veckan upphörde deras frivilliga godisförbud.