Glöm inte framstegen

Åer präglas ett årsskifte av den politiska terrorismen och dess tänkbara följder, inte bara för Pakistan utan för den internationella politiken i stort. Att mordet på Benazir Bhutto med största säkerhet kan sägas vara utfört eller inspirerat av al-Qaida betyder inte att det finns en organisation med en tydlig ledning i bakgrunden - begreppet al-Qaida är snarare ett varumärke som används av många smågrupper med en gemensam extrem och konspiratorisk världsbild.
De extrema fundamentalisterna - jihadisterna vore ett bättre begrepp - är en minoritet både i Pakistan och i andra länder, men Pakistans militär och säkerhetstjänst har i många år gett dem stöd och manöverutrymme. President Musharraf har inte velat eller förmått bryta detta mönster. Om Musharraf verkligen skulle vilja göra detta så förutsätter det att de planerade valen hålls. Någon annan möjlighet att ge Pakistan ett legitimt styre finns inte.

En fördjupad kris i Pakistan kan komma att överskugga alla andra internationella problem under 2008. Ändå innehåller bilden av år 2007 också andra inslag. Klimatmötet på Bali har genomförts och USA har skrivit på samma dokument som övriga deltagarländer. Det är rimligt att tro att den amerikanska administration som tar över efter presidentvalet i november kommer att ha en annan grundinställning både till sakfrågan och till formerna för internationellt samarbete än vad Bushregeringen har haft.
Mellanösternmötet i Annapolis kunde faktiskt hållas, med alla direkt berörda parter närvarande. För första gången på länge har Israel, den palestinska myndigheten och de viktigaste arabstaterna delvis sammanfallande intressen. Kosovofrågan är lika olöst som tidigare, men EU:s allt starkare engagemang kan kanske med tiden skapa nya förutsättningar, även om ännu en akut kris kan komma redan i början av 2008. Ryssland blir allt mer auktoritärt, men samtidigt syns en stark vilja hos de demokratiska krafterna att övervintra och inte ge upp.

Några obestridliga politiska framsteg har också inträffat på den internationella scenen under det år som gått. Med avtalet om Nordirland och den nya koalitionsregering som bildades i våras tog den våldsamma konflikt som pågått sedan 1960-talet och som har sina rötter flera århundraden tillbaka faktiskt slut. Motsättningarna kommer nu att kunna hanteras i normala demokratiska former och provinsens inre självstyre har återupprättats.
Höstens parlamentsval i Polen befriade landet och Europa från den mest bisarra och reaktionära regering som styrt i något EU-land i modern tid. Parlamentsvalen i Ukraina kunde - trots de extrema motsättningarna - genomföras i ordnade och korrekta former. Den rege-ring som till sist tillträdde vill fortsätta närmandet till EU och Nato. Och i Turkiet innebar nyvalet troligen en avgörande vändpunkt, bort från den ordning där militären ansåg sig ha rätt att styra i kulisserna.
Det är nu ganska länge sedan som man kunde tala om en stor internationell demokratiseringvåg. I flera länder har utvecklingen de senaste åren gått åt fel håll. Men under 2007 har militärjuntan i Thailand genomfört det utlovade fria valet och har nu knappast något annat alternativ än att avgå och låta civila politiker ta över. Venezuelas president Hugo Chávez accepterade utan protester att förlora den folkomröstning om en ny författning som också många av hans tidigare anhängare menade skulle underminera demokratin. Och precis när 2007 slutar genomförs ett av allt att döma genuint, om än kaotiskt, val i Kenya - ett av Afrikas viktigaste länder. Här finns nu ett mönster eller en förebild av annat slag än Zimbabwe, en utveckling som långsiktigt kan få mycket stor betydelse.

Vår bild av tredje världen är full av schabloner och rena fördomar. Mot nöden och vanstyret i många afrikanska länder kan man också ställa en påfallande ekonomisk utveckling på andra håll, liksom en växande insikt om vikten av ansvarigt och kompetent styre. Mot extremisters förmåga att förstöra det som andra vill bygga upp måste man ställa vanliga människors beslutsamhet att uthärda och börja om på nytt. Mot globala miljöhot kan man också anföra andra hotbilder som efter hand kunnat bemästras allt bättre med politisk vilja och teknologisk förnyelse.
Historien bjuder alltid på överraskningar.