När underföreningen Oenologiska träffas på Gästrike-Hälsinge nation står mat och dryck i fokus. Varje månad ordnar man en provning av något, denna gång stod glögg och julöl på menyn. Ordförande Magnus Westerlund häller varsamt upp den varma drycken åt de 30 församlade. Framför varje sittplats står fyra ölglas och lika många glöggkoppar prydligt uppradade.
– Detta ska bli spännande. Jag har gått en vinprovarkurs, men aldrig provat glögg förut, säger Therese Tisander, en av medlemmarna i föreningen, medan hennes glaskoppar fylls av mörkröd vätska.
Efter en kort bakgrund av glöggens historia, där man av Magnus Westerlund bland annat får veta att ordet glögg kommer från ”glödgat vin” som man drack redan på Gustaf Wasas tid, är det så dags för provningen. Den är helt blind, det vill säga man vet inte vilken sort som finns i vilket glas. Näsor sticks djupt ner i kopparna, det smackas, sörplas och doftas.
– Det var mycket kardemumma i den sista, säger någon.
– Nej, snarare kanel och lingon, hävdar en annan.
– Trean smakar kattkiss, tycker Therese Tisander och möts av några fniss.
Föreningen Oenologiska återstartade i höst efter att ha legat nere i fyra år. Upplägget har ändrats från att ha bestått av tre-rätters middagar till ett något enklare koncept.
– Jag ville sänka ribban så att fler vågar ordna provningar, berättar Magnus Westerlund.
– Till våren planerar vi en ostprovning och eventuellt en cigarrprovning, men det får vi se.
När glöggen så är uppslurpad är det dags att avslöja vilka sorter som man fått smaka. Glas fyra har fått högst betyg av de flesta, den visar sig vara av märket Ripa. På andra plats kommer klassikern Blossa. Däremot var det ingen som hade Smålandsglögg med lingon som favorit.
– Om ni tyckte det serverades lite glögg kan jag lova att det finns desto mer av julölen som vi nu ska prova, förklarar Magnus Westerlund medan han bär in ett gäng skummande kannor.