Glad busschaufför Läsarnas upplänning

Amos Makajulas ansikte är välbekant för många bussresenärer i Uppsala. Brett leende hälsar han alltid alla passagerare välkomna ombord och önskar dem en bra dag när de kliver av. Efter ett reportage i UNT i början av året, följt av flera andra tidningar, blev han känd för en bredare allmänhet.
I tre år har Amos Makajula arbetat som bussförare, ett yrke han inte hade ägnat en tanke när svärfar tipsade om en annons.
- Först ville jag inte. Sedan tänkte jag varför inte, kollade upp det och blev intresserad, berättar han.
Jobbgaranti efter tre månaders utbildning var lockande. Han ser bussförarjobbet som ett stort ansvar och vill att varenda passagerare ska känna sig viktig.

Kärleken förde Amos Makajula till Sverige 2001. Sin svenska fru träffade han när han studerade musik och teologi vid ett musikinstitut i Kenya, där hon arbetade som volontär i tre månader. Dagen innan hon skulle återvända till Sverige tog han mod till sig och sa att han älskade henne. Kärleken var besvarad, så hon kom tillbaka till Afrika. Tanzania denna gång, där Amos Makajula ansvarade för musikverksamheten i en frikyrka och undervisade i gitarr och piano. Utöver detta arbetade han ideellt på ett institut som hjälpte gatubarn och ungdomar.
- När vi gifte oss planerade vi att bo i Tanzania. Vi hade det bra där, säger han.

I Sverige tänkte de bara tillbringa ett år.
- Vi kom på att det vore bra för mig att läsa lite svenska och förstå kulturen. Det är viktigt att man förstår varandra när man bildar familj, för att undvika onödiga konflikter.
De blev kvar här, men kanske inte för alltid. Både Amos Makajula och hans fru Carina saknar att få hjälpa gatubarn.
- Det finns inget så värdefullt som att hjälpa utsatta och fattiga. Det ger så mycket glädje.
Amos Makajula är en glad sort. Gudstron ger honom styrka och som barn fick han lära sig att vara tacksam och glad även när livet är svårt.
- Alla går igenom tuffa saker mer eller mindre. Men man ska inte fastna i problem och bekymmer för mycket, säger han.
Kostymen är mörk. Knapparna i den gräddvita skjortan är svarta, liksom de snygga skinnskorna. Bussföraruniformen känns långt borta.

Amos Makajula är intensivt närvarande. Han talar lågmält och gestikulerar mycket. Eftertänksamt svarar han på frågorna, samtidigt som det märks att han tänkt tankarna många gånger förut. Tankar om hur vi människor är och borde vara gentemot varandra. Flera gånger återkommer han till ordet apati, ett ämne han börjat skriva en bok i. Bilbränningarna i Gottsunda, Göteborg och Malmö beror på apati, hävdar han
- Det är lätt att säga att det är ungdomarnas fel, men det är vårt gemensamma ansvar att se till att ungdomar ges en chans att vara med och bygga samhället så att de inte hamnar utanför.
Drastiskt säger han att apati sprids väldigt snabbt, orsakas av viruset själviskhet och dödar allt i sin väg.
- När apatin sprids i kroppen går den direkt till hjärtat som blir kallt och domnar. Då slutar du bry dig om dina medmänniskor utanför familjen. Sedan angriper apatin ögonen och då ser du inte längre människor som värdefulla. När hörseln angrips tror du att en okänd som säger hej till dig är konstig, när han i själva verket bara vill bygga en bro och förtroende. Om det går för långt går viruset till hjärnan och då är du beredd att sätta bilar i brand och förstöra för andra människor.
I hela sitt väsen är Amos Makajula en motkraft mot apatin.

Glad busschaufför Läsarnas upplänning

Han har brädat bland andra Idol-Erik, historikern Peter Englund och Hans Rosling, en av världens främsta tänkare. - Ja, det är stort, säger Amos Makajula när han tar emot priset Läsarnas upplänning.