– Mina arbetskamrater blev egentligen inte särskilt förvånade när jag berättade om min nya bana, de vet att jag är driven och gillar att utveckla saker. Jag har alltid trivts på Sandvik i Gimo där jag jobbade, men att bygga upp ett eget företag har varit otroligt stimulerande.
Idén till att börja tillverka underkläder kläckte hon sommaren 2008.
– Under finanskrisen hade även Sandvik en ekonomisk dipp och de anställda blev tvungna att gå ner i arbetstid, säger Anna Sjöberg.
Anna Sjöberg fick tid att satsa på den egna affärsidén. Drygt ett år senare registrerade hon sitt företag AnnaPS och sedan förra sommaren jobbar hon heltid med firman.
– Min tanke var att ta fram snygga underkläder med långa ben som inte framhäver valkar, utan att trosorna för den delen blir tråkiga.
Ett intresse för miljö och hållbar utveckling gjorde att Anna Sjöberg gav sig ut på jakt efter ett miljövänligt material att arbeta med. Hon bestämde sig också för att alla tillverkningssteg skulle vara Öko-Texmärkta, en märkning som garanterar att kläderna inte innehåller några skadliga tillsatser. Dessutom skulle all produktion förläggas till Europa för att undvika långa transporter.
– När jag såg hur kläder produceras i dag fick jag en chock. Otroliga mängder kemikalier används i våra kläder. Det var mycket värre än jag trodde. Och bomull ville jag inte arbeta med. Bomullstillverkningen är ju en av de största miljöbovarna eftersom bomullen kräver så mycket bevattning.
– Sedan tänkte jag, okej – ull då? Det kanske innebär att får skadas under rakningen, precis som i Australien för ett par år sen. Silke? Då kanske silkesmaskarna lider i Kina. Det kändes som att man hittade skandaler inom varje område, var man än letade.
Till slut föll valet på materialet tencel, en miljövänlig viskos som tillverkas av cellulosa från hållbart skogsbruk.
– Det brukar sägas att tencel, som har mycket hög kvalitet, skiner som silke, är lent som bomull och andas som ull.
I samma veva fick Anna Sjöberg, som är diabetiker, en insulinpump som ska bäras på kroppen dygnet runt. Hon tyckte att pumpen störde nattsömnen och gjorde det svårt att idrotta.
– Jag insåg att det inte fanns något bra sätt att bära pumpen på utan att den syns eller är till besvär.
Med hjälp av en designer utvecklade hon en trosa med en ficka för insulinpump eller, om man så vill, mobil och nycklar. Nu finns underklädeskollektionen både med och utan ficka.
– Det är ju en hel livsstil jag säljer. Folk säger att ”åh vad dyrt” – ett par trosor med ficka kostar nästan femhundra kronor – men de här trosorna innebär att ett nytt liv med pump blir möjligt.
Just nu går mycket av arbetstiden åt till att sälja in underkläderna till butiker. Ännu finns ingen återförsäljare i Uppsala men däremot i Öregrund och på Gotland. I april startade Anna Sjöberg också en webbshop. Näst på tur står trosor utan långa ben och linnen i samma material.
– Sedan skulle jag även vilja utveckla företaget mot barn- och herrunderkläder. Jag vill inte avslöja för mycket men jag har också fått förslag om andra grupper än diabetiker som skulle kunna ha behov av särskilda produkter.
I framtiden skulle hon vilja kombinera försäljningen av underkläder med utvecklade föreläsningar.
– Ett slags modernt tupperwareparty? Ja, det kan man säga. Jag skulle vilja inspirera till egen utveckling och hållbart mode. En ny trosa ska inte bara vara en ny trosa, utan något mer. Den ska göra skillnad, säger Anna Sjöberg.