Ger ut finska krigsminnen
Knivstabon Juha Hankkila var en av över 70 000 finska krigsbarn som fick bo i en annan familj i ett annat land under andra världskriget. Nu har han gett ut en svensk översättning av hans fars krigsdagbok i boken "Minns du, vapenbroder?"
- Jag minns när vi sprang till skyddsrummet när bombplanet släppte bomber, berättar han.
Blicken är trevande som om varenda sekund spelas upp framför ögonen.
- Jag ramlade och blev rädd. Jag skrek "jag hinner inte undan ryssarna", men jag kom upp och hann ner i skyddsrummet.
Sändes till Danmark
Han och hans storebror skickades med båt till Danmark tillsammans med hundratals andra barn. Hytterna räckte inte så de fick sova bredvid varandra i lastrummet. Väl framme i Danmark väntade tre dagar av hälsokontroller innan de fick komma hem till en fosterfamilj. Fyraårige Juha Hankkila skiljdes från sin bror i ett nytt, främmande land.
- Det var ju tokigt, för jag tappade finskan direkt. Under de två år både han och jag var i Danmark träffades vi bara en gång, berättar Juha Hankkila.
Dagen därpå fyllde han fem år.
I familj men utanför
Fem år spenderade han hos sin stränga fosterfamilj där det förekom aga då och då.
- Man kände aldrig att man tillhörde familjen till hundra procent. Jag visste att jag hade min familj i Finland, berättar Juha Hankkila.
När han återvände till Finland var kriget slut och han skulle börja skolan. Det var en svår period, han kunde ju inte finska. När han kom hem möttes han av en förändrad pappa.
- Han började bli hetsig. Spriten användes mycket på slagfältet och man fortsatte dricka lite mer än vanligt när man kom hem, säger Juha Hankkila.
Fick sex år med pappan
Juha fick spendera sex år med sin far innan denne dog av en lång tids njursjukdom. Juha Hankkila skulle senare i livet känna att han inte hann lära känna sin pappa Aaro. När hans mor var döende flera år senare gav hon sin son dagboken Aaro Hankkila skrivit under krigstiden ute på fältet. Det var då Juha lärde känna sin far på riktigt.
- Han var sotarmästare så jag hade aldrig kunnat tänka mig att han kunde skriva såhär fint, berättar Juha Hankkila.
- Jag blev så imponerad av språkbruket. Det är väldigt målande med många naturskildringar, inte som krigsdagböcker brukar vara.
Vikarierande krigsläkare
Aaro Hankkila var kompanifältväbel och ansvarig för kompaniförbandsplatsen där alla sårade bars
in. Om det inte fanns tillräckligt många läkare på plats fick Aaro vikariera som läkare.
På baksidan av boken finns ett utdrag där Aaro Hankkila beskriver sin första strid:
"Jag minns de första vinande splittren och de enorma stridsvagnarna som vrålande malde under sig allting till en formlös massa. Lukten av människoblod steg ångande upp mot den röda solen ?"
- Han ställer frågan "varför ska de stora alltid trycka ner oss små?", berättar Juha Hankkila.
Ville ge ut berättelsen
När han läste sin fars anteckningar visste han direkt att han ville nå ut med berättelsen. Första steget var att renskriva anteckningarna för att kunna ge ut boken på finska.
- Att hitta ett förlag var ett sorgligt kapitel, berättar Juha Hankkila.
Han fick ofta beskedet att den var väldigt vackert skrivet och bra, men att det inte skulle vara lönsamt att trycka den. Till slut fick Juha Hankkila bekosta utgivningen själv, och boken gavs ut i Finland förra året i maj.
Ett sexårigt projekt i hamn
För att Juhas barnbarn skulle kunna ta del av sin farfars fars berättelse översatte Juha boken till svenska.
Även denna gång var det svårt att hitta någon som ville ge ut boken. Svenskt militärhistoriskt bibliotek fick nys om boken och beställde 400 böcker och det blev en knuff framåt för Juha Hankkila. Den svenska boken var färdigtryckt och hemma hos Juha Hankkila i slutet av juli detta år.
- Jag har hållt på med det här projektet i sex år och nu känner jag äntligen att jag har gått i mål, berättar Juha Hankkila.
Så jobbar vi med nyheter