Det hoppas forskare vid bland annat Uppsala universitet, som presenterar de nya rönen kring svettregleringen i den välrenommerade medicintidskriften Journal of Clinical Investigation.
– Våra första preliminära försök är lovande, men mycket forskning återstår innan det kan finnas ett färdigt preparat att använda i större skala, säger Niklas Dahl, professor i klinisk genetik vid Uppsala universitet, som har lett studierna.
Utgångspunkten för studierna är en pakistansk familj i vilken fem barn sedan födelsen saknar förmåga att svettas. Med hjälp av avancerad genteknik har forskarna klarlagt att de drabbade barnen har en specifik mutation i arvsmassan som övriga familjemedlemmar saknar.
– I uppföljande studier på svettkörtlar från människor och möss kan vi nu också visa att just denna genförändring gör att en viktig signalväg, en specifik så kallad jonkanal, som behövs för att dra igång svettproduktionen inte fungerar, säger Niklas Dahl.
Oförmåga att svettas är ett allvarligt och till och med potentiellt livshotande tillstånd. Vi människor behöver svettas för att reglera kroppstemperaturen och för att skydda oss mot överhettning när vi till exempel har feber eller deltar i någon fysiskt ansträngande aktivitet.
– Människan är faktiskt den djurart som har flest svettkörtlar i förhållande till sin kroppsyta och därmed störst förmåga att sänka kroppstemperaturen. Detta har sannolikt haft stor betydelse för vår överlevnad och expansion som art, i synnerhet under det fysiskt ansträngande livet som jägare och samlare, säger Niklas Dahl.
I dag är dock överdriven svettning ett mångdubbelt större problem än utebliven svettning. Det finns flera metoder för att motverka överdriven svettning, men långt ifrån alla extremsvettare blir hjälpta av dem.
Därför arbetar forskargruppen nu utifrån sina fynd med att utveckla en substans som specifikt hämmar öppnandet av jonkanalen som ger svettkörtelcellerna i huden signal om att börja tillverka svett.
– Ett allra första försök med substansen talar för att den skulle kunna sänka svettproduktionen med 60 procent, säger Niklas Dahl.
Han påpekar dock att det krävs mycket mer forskning för att utveckla en kräm eller något annat bra sätt att tillföra huden denna eller någon liknande substans och för att testa den i större skala på patienter med extrem svettning, som inte blivit hjälpta av andra metoder.
– Vi har inlett samarbete med ett par svettkliniker, men ska man vara realistisk lär det dröja åtminstone fem år innan ett nytt medel mot extrem svettning är färdigutvecklat, säger Niklas Dahl.