Gensamspel gör ena hönan åtta gånger större
I en studie på höns visar svenska och amerikanska forskare för första gången att samspelet mellan varianter av flera olika gener kan ha dramatiska effekter på hur snabbt och mycket djuren växer.
MINI OCH MAXI. Trots att de här hönsen avlats fram ur samma hönsras och båda är åtta veckor gamla väger den ena åtta gånger mer än den andra.
Foto:
Han är huvudansvarig för studien, som i dag måndag publiceras i nätupplagan av den ledande genetiktidskriften Nature Genetics.
I studien har forskarna utnyttjat en unik hönsmodell som den amerikanske forskaren Paul Siegel tagit fram. Han har systematiskt sedan slutet av 1950-talet i varje årskull valt ut och parat de största tupparna med de största hönorna och de minsta tupparna med de minsta hönorna.
Fyra gener
— Resultatet av denna systematiska avel är att de största hönsen nu väger hela åtta gånger mer än de minsta hönsen, trots att båda tillhör samma hönsras och har samma grundläggande uppsättning av gener, säger Örjan Carlborg.
Det finns dock ofta små skillnader mellan olika individer i hur ett och samma arvsanlag är uppbyggt. När forskarna med en kombination av molekylärgenetiska och statistiska metoder undersökt hönsen i den nya studien har de påvisat sådana skillnader i fyra olika gener.
Var och en av dessa gener har en rätt begränsad inverkan på djurens tillväxt, men i vissa kombinationer med varandra blir effekten dramatisk
— Hälften av skillnaderna i tillväxt mellan de största och minsta hönorna kan förklaras av hur dessa fyra gener samverkar med varandra. Att denna typ av genmekanism skulle spela en så dominerande roll hade vi inte väntat oss, säger Örjan Carlborg.
Hetsäter
Ännu vet forskarna inte vilka direkta funktioner de enskilda generna och genvarianterna hos de hög- respektive lågviktiga hönsen har. Men mycket talar för att de inte bara har betydelse för produktionen av tillväxtämnen som påverkar kroppsvikten.
De studerade hönsen skiljer sig inte bara när det gäller hur snabbt och mycket de växer. De extremt högviktiga hönsen hetsäter, är feta och har dåligt immunförsvar. De extremt lågviktiga hönsen däremot är anorektiska, magerlagda och har bra immunförsvar.
I de fortsatta studierna kommer forskarna därför att utreda om den mekanism för gensamverkan som de upptäckt också kan ha betydelse för regleringen av aptit, fetma och immunförsvar.
Läkemedelshopp
Resultaten av sådana studier har inte bara ett direkt intresse för industrin, som är intresserade av att få så snabbväxande, stora och friska broilerhöns som möjligt.
De flesta av hönans gener har motsvarigheter också hos däggdjuren, inklusive människan.
— Sådana kunskaper bör därför på sikt kunna bidra till utvecklingen av läkemedel för att behandla flera av våra folksjukdomar, säger Örjan Carlborg.
Den nya studien är ett tvärvetenskapligt samarbete mellan forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, och Virginia Polytechnic Institute i USA.
Så jobbar vi med nyheter