Det visar forskare vid bland annat Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet i en ny studie, som publiceras i den välrenommerade facktidskriften PLoS Genetics.
– Vi har goda skäl att tro att liknande förändringar i arvsmassans struktur, som reglerar hur mycket som produceras av något visst protein, spelat en viktig roll även för människans och andra arters evolution, säger professor Leif Andersson, som lett studien.
Den mest kända och vanligaste svarta hönsrasen är den kinesiska Silkeshönan, som sedan århundraden spelar en viktig roll inom både kinesisk kokkonst och kinesisk medicin. Men även i andra delar av världen finns svarta höns, till exempel den svenska lantrasen Bohuslän-Dals Svarthöna. Svarta höns har mångdubbelt fler pigmentceller än andra hönsraser, vilka tillverkar stora mängder svart pigment. Som en följd av detta är både hönsens hud och inre organ svarta.
– Vi visar nu att detta hos såväl Silkeshöns som Bohuslän-Dals Svarthöna beror på förändringar i arvsmassan, som leder till att de tillverkar mycket mer än andra hönsraser av ett protein som heter endothelin 3. Detta leder i sin tur till överproduktion av pigmentceller som tillverkar stora mängder svart pigment, säger Leif Andersson.
Förändringarna i arvsmassan sitter inte i själva genen som innehåller den genetiska koden för hur endothelin 3 ska vara uppbyggt, utan i närheten av detta arvsanlag. Där finns extra kopior av två dna-fragment, varav den ena också kastats om.
– Den här sortens genetiska så kallade rearrangemang verkar spela en väl så viktig roll för evolutionen, som mutationer inuti själva generna. Tidigare har vi visat att dylika genetiska rearrangemang ligger bakom till exempel vit färg hos hästar, kammens storlek hos höns samt den vita färgen hos grisar, Leif Andersson.
Till skillnad från genetiska rearrangemang som uppstått och förts vidare från generation till generation ute i naturen förbättrar det genetiska rearrangemang som gör svarta höns svarta inte direkt deras chanser att överleva och föröka sig.
– I stället är detta ytterligare ett exempel på hur vi människor hjälpt till att sprida mutationer med intressanta effekter under utvecklingen av våra husdjur. Vi tycks ha en förkärlek för biologisk mångfald även hos husdjuren, säger Leif Andersson.
Bohuslän-Dals Svarthöna.Foto: Freyja Imsland