Framför allt brukar företagen testa genen ACTN3. Ursprungsgenen har kopplats samman med explosivitet och snabbhet, egenskaper som är bra om man vill syssla med till exempel sprint. Majoriteten av jordens befolkning har den här genen, medan en mindre del av världens population har en muterad variant, som har förknippats med talang för uthållighetsträning. Men det vetenskapliga stödet för att den här, och alla andra enskilda gener, skulle ha betydelse för idrottsprestationen är svagt, och ifjol gick ledande forskare ihop och skrev ett gemensamt uttalande i British Journal of Sports Medicine om att gentestföretagen har feltolkat vetenskapen.
En av forskarna var Mikael Mattson, lektor på Gymnastik- och Idrottshögskolan, samt gästforskare på Stanford University i Kalifornien. Där ansvarar han för ett internationellt forskningsprojekt där de studerar genernas betydelse för konditionsträning.
– Helt klart spelar generna stor roll för hur vi kan tillgodogöra oss olika former av träning, så långt har testföretagen rätt. Men av praktiska skäl tittar de endast på ett fåtal, vanligt förekommande varianter, som alltså finns hos stora grupper av människor och har marginell betydelse. Det här vilseleder konsumenterna, säger han.
I själva verket skulle företagen behöva testa långt fler gener. Det finns nämligen flera hundra andra som troligtvis påverkar prestationen, och det viktigaste är antagligen hur de samverkar, menar Mikael Mattsson. På Stanford University tittar han och hans kollegor också på väldigt ovanliga genvarianter, som endast ett fåtal personer har, som har kopplats till ett ovanligt bra svar på träning. Hittills har de tittat på genprofilen på 600 av världens främsta konditionsidrottare, som valts för att de har extremt hög syreupptagningsförmåga.
Forskarna siktar på att undersöka flera tusen elitidrottare. I liknande projekt kommer de att titta på framgångsrika konditionsidrottare som är lika bra, men med andra profiler, till exempel personer med ovanligt bra ”arbetsekonomi”, det vill säga fördelaktig teknik, kroppsbyggnad och synnerligen effektiva mitokondrier (kraftverk) i cellerna.
– Vi är fortfarande i insamlingsfasen av data, men än så länge har vi funnit över 9 000 varianter av gener som aldrig tidigare har rapporterats i de här sammanhangen. Eftersom vi tittar på en extrem grupp är det sannolikt att åtminstone vissa av alla dessa varianter ger stor effekt på hur man svarar på träning, säger Mikael Mattsson.
Huvudsyftet med forskningen är att fynden från de bästa konditionsidrottarna kan användas för att behandla dem med sämst kondition, inte minst patienter med hjärtsjukdom. Hjärthälsa och god kondition har ju ett starkt samband. Men man vill även kunna hjälpa friska personer att optimera sin träning, för att förbättra hälsostatusen.
– Vi har tittat på de bästa konditionsidrottarna och sett hur de tog sig till toppen, vilken typ av träning och träningsfrekvens som ledde dem dit. Vi ser att det är stora skillnader, bland annat i träningsupplägg och hur lång tid det tog för dem att tillhöra världseliten. De har alltså olika profiler. Om man kan koppla dessa till olika genetiska profiler ger det kunskaper som man kan applicera på vanliga motionärer, och anpassa träningen efter deras individuella förutsättningar.
Men det är inte bara enskilda gener som avgör hur vi svarar på träning. De måste ”slås på” för att vi ska kunna få användning av dem. Det styrs av så kallade epigenetiska förändringar- alltså förändringar i generna som till exempel uppstår av miljöpåverkan.
Forskaren Maléne Lindholm har tillsammans med sina kollegor på Karolinska Institutet i Solna sett att uthållighetsträning, som pågår under en längre tid, orsakar varaktiga, epigenetiska spår i musklerna.
– Träning är en färskvara, och effekterna brukar försvinna efter sex till åtta veckor. Men eftersom epigenetiska förändringar kan vara förhållandevis stabila, och vi har visat att det sker med träning, kan det vara så, att om du tar upp den igen efter en längre tid får lättare att tillgodogöra dig träningen. Vi håller just nu på att studera om musklerna bär på någon form av molekylärt minne, även när de synliga spåren av tidigare träning försvunnit, säger hon.
Frågan är om förändringarna kommer att föras över till framtida generationer?
– För att få reda på det måste man även studera äggceller eller spermier, vi har bara tittat på förändringarna i musklerna. Men med tanke på att en studie från Australien har visat att träning leder till epigenetiska förändringar i spermierna, så skulle det kunna vara så att din träning i dag kan komma att gagna eventuella framtida barn, säger hon.(TT)